toflan

Idag invigde vi vår nya norskrulle på sökträningen. Självklart kör vi inte med fast rulle men den hänger ändå där (lite upphissad) o slänger lite mot halsen så han vänjer sig. Turbohunden klev ur bilen och körde värsta repan på första skicket...åt helt fel håll. Där ser man hur det går med lagrad överskottsenergi...jag borde tänkt på det och motionerat honom ordentligt igår eller imorse. Han lugnade sig lite med skicken men tog totalt slut snabbt, vilket är typiskt honom när han stressar upp sig. Det har vi ju sett även på apporteringen.

Något som oxå var tydligt idag är hur dåligt han arbetar med nosen när han ligger högt uppe i varv. Den är inte alls på och han skuttar omkring och letar med ögonen. Någon gång spårade han visserligen efter figgen men det är ju inte heller bra.

De första skicken körde vi "Inki-metoden" på men i andra omgången testade vi att låta honom vindmarkera. Då såg man tydligt att han tog upp vittringen men eftersom jag inte gav kommando och han gick i slakt koppel blev han osäker på sin uppgift och släppte vittringen och tittade på mej. Vi fick gå riktigt nära innan han verkligen tog vittringen och följde den. Andra skicket gick det mycket mycket snabbare, tror det handlar mycket om att Sigge ska första vad som förväntas av honom. Jag tror den här metoden passar honom ganska bra för han har en bra nos när den väl är på. Kanske kan det tvinga honom att ta det lite lugnt om han måste tänka lite och slå på nosen.

Det är inte bara Sigge som ska förstå vad som förväntas av honom som påverkar träningen. Även matte blir ju lite uppstressad nu och då över tusen nya begrepp och saker man ska ha i huvudet (och händerna). Dessutom är det ju olika för alla hundar så när man figgar måste man ju hålla rätt på hur man ska agera mm. Förutom allt det så ska man undvika att skutta vilse i skogen...oj oj...lokalsinnet behöver träning!! Det är roligt att det är så olika hundar med i gruppen för då lär man sig massor. Jag är så tacksam och glad över att få vara med, för de andra är jätteduktiga!

Nähä, nu var det rapporterat, då ska jag till Maxi och handla för idag ska jag baka äppelmuffins och bullar till fölsekalaset! Ikväll väntar jobb, börjar inte förrän 10 ikväll men går ända till 15 imorrn eftermiddag. Då ska det bakas tårtbottnar!

Dagen efter tentan så jag har varit ledig idag. Hade egentligen tänkt att vara supereffektiv och hinna med både det ena och det andra men jag var TRÖTT imorse så det blev en lång sovmorgon.

Sen har jag gjort lite småpyssel, varit på IKEA o köpt formar till tårtan på tisdag, tyg att klä om fåtöljen med och sånt. Nu borde jag egentligen ta mej i kragen och åka till Maxi och handla ingredienser så jag kan baka men jag har NOLL lust att trängas med alla som precis fått lön och måste storhandla. Jag åker nog dit lite senare istället.

Idag kom Sigges nya sökrulle med posten. Den verkar kanoners och man fick med en lösrulle som var likadan som den som sitter fast i halsbandet. Då kan vi börja träna med den istället, det blir nog inga problem. Imorgon är det dax för sökträning igen med mitt nya sökgäng! Det ska bli kanonkul, och jag hoppas orken är lite bättre än förra veckan när jag var så förkyld.

Idag var det bara att sätta full fart igen med tentapluggandet. Tog mej under dagens lopp genom 1,5 tentor så imorrn är det bara att kämpa vidare.

Sigge har haft ganska långtråkigt och inte fått nåra långpromenader men vi har tränat lite grann ute på gården. Ena passet blev det liteinkallningar,  fotgåenden och lägganden och andra passet avlämningar. Nu är avlämningarna helt ok på hemmaplan så jag ska väl börja så smått att träna ute i skogen och ännu längre fram tillsammans med andra.

Längtar till lördag när det blir sökträning igen, och så längtar jag efter att få träna lite apportering. Det ska jag ta mej tid till imorgon eller på onsdag har jag tänkt. Imorgon kväll är det yogakurs igen, jag är ganska kry nu från förkylningen så det ska jag nog orka. Lär ju sätta fart på snoromloppet om inte annat!

Ikväll var vi bjudna på 60-årsbaluns ute i Trekanten. Det var Engstömarnas pappa som fyllde och judogänget var bjudna! Skoj! Vi hade med oss en blomma och ett bidrag till deras Thailandresa. Festen inleddes med bål, snittar och mingel i trädgården och sedan fick vi gå godistipspromenad och gissa vikten på en melon (kände mej aningens kaxig sedan vinsten i förra "gissa viktentävlingen"). Gissa vilka som vann!? ;) Jag fick en filt (väldigt passande för det var kyligt ute på verandan) och Paul ett skohorn/smiskredskap...vet inte riktigt...haha..

Det bjöds på grillat kött och potatissallad med tzatziki och annat gott och till efterrätt blev det äppelpaj med vaniljglass. Jag som inte ätit en enda smula sött fick faktiskt permis och smakade av pajen! Gott! Vi fick oxå författa en sång till födelsedagsbarnets ära och lite sånt. Det var en skojsig fest men det var skönt att åka hemåt nu vid tolvtiden. Jag var chaufför idag och började bli liiite trött i öronen av historieberättarna som försökte bräcka varandra...

Imorgon väntar tentaplugg och sen ska vi ut till hundpensionatet och hjälpa till lite. Om jag hinner ska jag sen på Tupperwareparty, vuxenpoäng ELLER!?

Jag känner mej fortfarande väldigt nöjd med sökträningen idag och är glad att vi fått chansen att ta upp det igen och med folk som var både trevliga och kunniga! Nöjd är jag oxå över att jag inte råkat lära in nåt fel (som jag gjort med apporteringen) utan det gick snabbt att anpassa vårt sätt att träna till det sättet de gjorde vilket blev till det bättre för Sigge.

Ikväll var det inledning av träningshelgen på bruksan! Vi är sju deltagare med hundar mellan 14 veckor och så gamla Sigge på 4,5. Minsta valpen ska inte delta utan matte är bara med för o lära sig. Verkar vara ett trevligt gäng och jag fick ett gott intryck av instruktören! Det verkar vara välplanerat och organiserat så det blir blandat teori och praktik. Vi fick inleda med att hon kastade en liten markering åt hundarna. Sigge skötte sig bra, under tiden vi väntade övade vi kontakt och så så han var med.

Sedan fick jag agera hållare av flattebebis när matte gick ifrån eftersom den inte lärt sig stanna kvar än. Sigge låg lös en bit ifrån och det gick hur bra som helst. När jag skulle gå tillbaka fick valpen ett ryck och drog en sväng och när matten ropade på valpen och jag råkade titta rakt på Sigge så började han springa mot mej. Av reflex sträckte jag upp handen och Sigge stannade tvärt. Jag tog bara tillbaka honom till hans plats och kände mej nöjd med att stoppsignalpoletten verkar trillat ner!

Vi har i alla fall tackat ja till provet så det får väl gå som det gå. Man får ju inte ha godis på prov men jag kanske kan smörja in mej med leverpastej på morgonen för att vara lite mer attraktiv för Sigge?

Nä, nu är det dax att koja för imorrn blir det tidigt upp. Klockan nio kör vi igång!!!

Det spöregnade verkligen idag när Sigge och jag gick 1-timmesrundan, men det gjorde inte så mycket. Sigge bryr sig inte om regn och jag hade regnkläder, stövlar och slutet på en spännande bok i mp3:n. Direkt när vi kom hem var det dax att plocka iordning grejerna och sticka ut till Trekanten. Imorgon är det prov så idag skulle det provgås och bestämmas vad som ska ske var osv. Det är verkligen nyttigt att vara med på sånt "bakomkulissernajobb", man lär sig massor om hur man ska tänka och hur hundarna funkar osv för att inte tala om hur det går till på prov. Jag är ju "ny i svängen" så jag måste ju lära mej allt från början, vilket detta är ett supertillfälle för!

Sigge fick sitta i bilen först ett tag och trodde nog alldeles säkert att det var träning på gång. Långnos på honom..han såg ganska paff ut när det INTE blev nåt jobba av. Han passade såklart på att busa lite, bada och rulla sig i koskit. Äckelhunden fick bada och hoppa från kanten flera gånger innan det värsta försvann.

Direkt när jag slog igen dörren när vi skulle åka hemifrån tidigare i eftermiddags så kom jag på att jag ju lämnat nycklarna i köket...Därför fick jag smyga ner i dojon och hämta Pauls nycklar på vägen hem. De höll på med nån jättejobbig övning, typ studsade fram på tårna och handflatorna. Uj uj...

Sickan var alldeles som tossig när vi kom hem. Sigge var såklart trött och låg i sin korg och sov när Sickan smög fram och åmade sig, rullade sig mot, och gossade med honom. Han såg ganska så paff ut men har lärt sig att man ska hålla masken och ligga still om man vill att hon ska vara kvar. Hon klev omkring runt honom en lång stund, misstänker att det var ev kvarvarande koskitsdoft som attraherade den lilla pimpinetta kattfröken. Lite konstigt, men de är ju inte riktigt som andra, våra små djur!!

Imorrn blir det en tidig morgon, halv åtta ska jag vara därute. Usch och fy, jag som är så morgontrött, men det ska bli skoj ändå!!

Det blev en god persisk-kinesisk-irländsk middag på Öland. Sigge trodde nog han hamnat i paradiset. Alla som var där bara avgudade Sigge och pratade och gossade med honom mest hela tiden! Till och med Shek verkar ha smält lite...(Han är jätterädd för hundar men numera är Sigge ok). Sigge å sin sida anlade såklart sin allra sötaste och gosigaste min så att alla smälte extra mycket..Efter en stunds vila hemma efter middagen stack vi ut i skogen, Paul var oxå med, perfekt för att träna lite markeringar i svår terräng...

Vi började med att promenera respektive rusa av oss i skogen. Vissa av oss rullade sig även på pinnar medan andra plockade lite svamp..Kan meddela att Pauls lokalsinne härmed förklaras som obefintligt, inte konstigt vi gick vilse i skogen i stugan på semestern...idag var det jag som räddade oss och hela tiden visste var vägen var (Paul pekade åt motsatt håll han... :P)

Vi inledde med att kasta några markeringar i ormbunkarna i skogen. Det var lurigt, men bara lite eftersom Sigge ju springer under ormbunkarnas blad och därmed ser rätt så bra på marken ändå. Vi gick vidare och hittade ett riktigt risigt ställe och med ris och snår framför oxå så det blev extra lurigt. Sigge fixade tre markeringar jättebra och dummien som Paul kastade ut när vi tränade fotgående (hehe) fick han hämta in som ett linjetag i slutet - raka vägen ut till området och hittade den bums.

I skogen mötte vi två olika schäferekipage, en dam med en schäfer och senare en farbror med TRE och alla morrade och ville äta upp lilla sockerSigge. Han gick fint fot bredvid och jag hade godis och gullerösten i beredskap. Skönt att han inte behöver svara upp! Det händer mer och mer sällan nu, tror han är lite mer trygg i sig själv numera. Han umgås ju bara med snälla hundar så han har väl lärt sig att han inte behöver bli rädd.

Vi avslutade med att kasta några markeringar på ängen. Där var det högt tätt gräs, superlurigt. Alldeles FÖR lurigt visade sig. Sigge som ju ändå är en hyfsad markör med en ganska bra nos sprang omkring som en yr struts! Huvudet högt uppe och lixom studsade fram för att se bra. Då och då slog väl näsan på sig, men för det mesta var det ögonen som jobbade. Det var inte så lyckat i tätt högt gräs med valpdummies..det tog en GOD stund innan han hittade det han skulle och kom hem igen. En gång fick jag till och med ta in honom och Paul fick kasta en ny.

Jag förstår inte...jag har inte märkt av att han jobbar SÅ dåligt med nosen förut. Jo, vi såg det ju förra veckan, men så här dåligt har det aldrig varit. Antingen har han smittats av noskvalster eller så har vi helt enkelt aldrig kört i så svår terräng, men vi har ju tränat på ängen förut....Tja, det är väl bara att träna på luriga markeringar nu fram till provet så får vi se. Ska rådgöra med mina gurus... ;)

För övrigt så tränade vi oxå på att Sigge inte ska bestämma var vi ska stå eller att han inte får ställa sig framför mej. Det märks på en gång att någon annan är med och kastar, han blir mycket mer disträ. Det är bra att träna på med andra ord!

Idag sken solen för en gångs skull så jag beslöt mej för att vi skulle åka till Värsnäs. Vi inledde med 20 minuters simning (ja Sigge då) och sen åkte vi till ett annat ställe än det vanliga där det finns en braig stenmur och lite stigar. Där övade vi linjetag men jag vet inte....hur jag än försöker för att få det så enkelt som möjligt så springer han inte rakt! Jag kan lägga den på en stig o ändå tycker jag han springer runt ett träd eller nåt för att komma dit. (okej, lite överdrivet kanske men åt det hållet...). Jag måste nog backa ännu ännu mer och typ lägga på raka stigar osv bara ett tag nu.

En bidragande orsak till att övningar blir kaiko kan ju vara att han blir överstimmig. Idag blev det flera time out när vi bara stod och väntade en liten stund så han skulle varva ner sig. Fotgåendet var ok idag tycker jag. Varje gång han stannade för långt fram (inte så många gånger) så gjorde vi 360 grader åt vänster och ställde sedan upp oss på nytt.

Idag åkte jag o Marina till hundutställningen på Böda för att kolla på hundar och shoppa lite. Hundarna fick vara hemma, men vi såg flera bilar med hundar i på den soliga och varma parkeringen. Att folk aldrig lär sig!!

Själva utställningen var väl inte så kul, jag tror inte jag har samma ideal som ägare till utställningsretrievers. Hujedamej vilka otränade tjockisar! Vi såg en del andra fina hundar och hejade på Marinas kompis som ställde sin schnauzer.

Jag som inte behövde några saker åkte hem med ett nytt retrieverkoppel, en gummiborste för att ta bort hundhår på mattor o dyl, två tuggben samt en vätska för att stoppa blödande klor. Sigge fick ena benet på en gång och det andra stal han fräckt när jag var och handlade. Inte nog med det, han hade även hittat ett halvt paket halstabletter och ca ett halvt kg vindruvor. Googlade lite och hittade skräcksiffror som att tre tuggummin kunde ta kål på en 10 kg hund så jag ringde vetten. De lugnade mej, och jag tänkte att om han nu ätit xylitol så var det väl lika bra att han käkade vindruvorna för xylitol kan tydligen sänka blodsockret.

Tidigare ikväll gick vi vår timmesrunda och passade på att träna lite på vägen. Jag har kommit fram till att bästa sättet att komma tillrätta med att Sigge sätter sig framför mig och även gärna går lite framför i apporteringssituationer är att aldrig tillåta det. Alltså får han i fortsättningen snällt finna sig i att gå vid sidan JÄMT. Självklart går han ju lös och "fritt" en hel del men när han ska gå nära blir det i fortsättningen inte en millimeter framför. När jag stannar och han sätter sig framför korrigerar jag och sen svänger jag helt om mot Sigge och sen gör vi om halten. Det ger redan resultat.