Smålandshelg
Vi tog en lång promenad i Värsnäs och mötte ett stort gäng ungtjurar. Vissa av dem var GIGANTISKA och jag ville vända men Anna tog fram sina cowboyskills och bara gick rakt genom flocken med tre skraja hundar och en skraj matte i släptåg. Jag upptäckte faktiskt att de inte var så farliga och dessutom kunde man ju styra dem! Coolt! =) Sigge passade såklart på att rulla sig i koskit så vi fick doppa dem i spat när vi kom tillbaka. Sam och Java tyckte Sigge såg hur kul ut som helst när han simmade längs bryggan och det slutade ju med attt en nyfiken guling trillade i spat. Alla tre simmade och blev rena och fina (fast mest blöta).
Java har nu blivit en stor tjej (i torsdags tyckte jag att hon började få lite färgade flytningar och i lördags morse upptäckte vi de första dropparna blod på golvet). Spännande för Sam men han skötte sig jättebra. För övrigt kom alla tre hundarna bra överens, skönt att se!
På söndagen åkte vi ut till Trekanten för en kursdag för Anders Carlsson och Mirjam Axner. Det var en kanontrevlig dag och dessutom mycket givande. Vi delades upp i två grupper efter erfarenhet, och provade på lite olika övningar. Jag har fått med mej en hel del att fundera över och är nu sugen på att träna vidare! Java skötte sig jättebra under dagen, hon var cool och jag tycker att samarbetet mellan oss funkar bra. Hon är verkligen ett guldkorn! Det enda som var lite besvärligt var vattenmarkeringar men det får vi väl jobba på. Tror bara det beror på oerfarenhet, hon är ju en sån som behöver få lite erfarenhet för att känna sig trygg.
Idag är vi trötta hela gänget och det har inte gått i många knop. Jag hade planerat in att lägga spår idag men jag tror ingen av oss orkar. Det blir till att vila oss i form och lägga ett spår till helgen istället. Jag är så himla sugen på att gå anlagsprovet snart!!!!
Påskdag, solsken och apporteringsträning
Vi åkte upp till klubben och där gick vi en sväng. Jag passade på att låta Sigge springa upp och ner för slalombacken ett par gånger. Jag stod uppe och skickade iväg Sigge med ett "marsch" och där nere tog Paul emot. Taskigt att låta Paul försöka få Sigge att springa upp för den jobbiga backen så jag kallade in honom uppåt istället. Tror att det gjorde susen för det där extra turbospringet i benen mattades lite.
Sen blev det lite apporteringsträning i hagen. Vi gjorde den där linjetagsövningen som jag hatade först men nu tycker är jättebra. Paul fick gå runt och kasta ut dummies på olika punkter och sen bestämde MATTE vilken Sigge skulle hämta in. Idag hade jag fredagens sökträning i bakhuvudet och försökte därför skicka ganska så snabbt och när Sigge kollade åt rätt håll (utan att vänta in en "fixering" som jag förut tänkt mej). Dessutom fokuserade jag på att Sigge skulle anpassa sin position till mej så att inte jag flyttade efter. Gick bra minsann och blev inte alls sådär skuttigt och hoppigt som det varit förut.
Första dummien låg uppe i "stenröset" och det blev nog lite för svårt. I efterhand upptäckte jag att uppförsbacken nog lurade ögonen att stenarna var närmre än de var och att även dummien landat närmre. Dessutom låg andra dummien ganska nära så Sigge drogs lite åt det området istället för att jobba på mot stenröset. Det slutade med att vi fick gå jättenära och DÅ tog han den.
Det där är bättre! Full fart ut åt det håll matte vill!
Medan vi hade ryggen mot röset fick Paul smyga ut en sista dummie däråt. Fortfarande blev Sigge rådvill i första försöket men då gick jag uppför backen en bit och då fattade han på en gång.
Här har jag tagit över kameran och en glad linslus är på väg in med sin dummy!!
En härlig dag! Dessutom har jag blivit medbjuden på en kul kursdag och vi har oxå bestämt vad valpen ska heta! Nu ska jag hjälpa Paul att griljera vår lilla påskskinka!!
Trädgårdsträning
Vi är i Skoglunda nu så vi passade förut på att träna lite i trädgården. Stoppsignal och utsignal tränades på en linje och sen lite närsökssignalträning i en stor rishög. Stoppsignalen sitter fint, även uttecken, problemetär bara att han gärna tjuvstartar lite så det blev en del tragglande och fintande. Hehe
Närsökssignal är svårt, han vill gärna komma till mej och söka runt mina fötter så jag la ut i en stor rishög medan han tittade på och så stod jag nära och gav signal varvat med kommandot "sööök". Jag tror att poletten är på väg ner iaf, lite peppning efter signalen så fattar han (om man inte säger sök alltså).
Avlämningarna fungerade jättebra! Jag tänkte på att hålla händerna lågt och han sträcker fram så fint så, och så får han lite mjukostslick efter (när han gör rätt alltså). Ibland tuggade och rullade Sigge lite med dummien, samt att han vände bort huvudet nån gång, men då korrigerade jag och då lägger han av. Man måste nog köra nolltolerans på det...har velat fram o tillbaka om jag ska nonchalera tugget o se om det minskar av sig själv men...nä..ska vara hård på det ett tag. Jag är överlag riktigt nöjd med avlämningarna vilket var en av huvudfokuseringarna idag.
Fotgåendet är oxå på bättringsväg sen jag blivit mer konsekvent med att helt enkelt lyfta honom tillbaka i position om han fuskar. Nu kanske jag får lyfta en gång och sen korrigerar han sig själv åtminstone så det är ju på rätt väg. Han halkar inte fram lika mkt heller, men å andra sidan är det inga större störningar här på gården direkt....
I rishögen fanns visst lite kardborrar...dom fastnade i Sigges päls och innan jag hann ta bort dem städade han själv ner dem i magen. Nu mår Siggeman, trots en burk sparris, illa. :( Han tycker lite synd om sig själv och tänkte kura ihop sig under sängen men den var för låg så han fastnade halvvägs in. Livet är hårt! ;)
Träning i Trekanten
Dot hämtade först så Sigge hade stor draghjälp av henne även om han nog hade platserna i minnet. Han tvekade en gång men då gick vi riktigt nära och det funkade! Ingångarna bättrar sig och avlämningarna är både bättre och sämre. Han vickar omkring på huvudet men samtidigt bjuder han mej dummiesen på ett fint sätt när han väl lägger av. Är bara att jobba vidare på.
Vi avslutade med ett sök där Sigge fastnade lite i ett ståltrådsstängsel och sen blev han lite feg för det men det bättrade sig med lite peppning. Sökarbetet är jag rätt nöjd med, man vet ju inte riktigt vad som händer när man inte ser men han letar och använder nosen. Skitbra! Han hämtade in fem och varvade med Dot men var ändå inte trött efter söket.
Stressen och förväntningarna...ja...dom dyker ju upp i alla träningssituationer så det gäller för mej att behålla lugnet för då varvar han oxå ner efter ett tag. Fotgåendet korrigerar jag nu bara med att lyfta tillbaka honom i position och det uppskattas inte = borde ha effekt. Jag har provat allt tycker jag men det här gör honom inte mer uppvarvad iaf så vi kör det ett tag.
Stoppsignal och närsökssignal samt uttecken har suddats ut i hans lilla minne så det måste vi jobba upp igen! Jag är ändå så himla glad för nu känns det roligt att träna apportering igen och jag har fått lite tilltro till min hund. =)
Nu ska här ätas, bakas och fixas lite kort!
..och idag var det fortfarande svårt!
Sigge var rätt uppe i varv idag oxå i början av passet. Han var orolig vid sidan och tog inte in kommandona. Jag inledde lite dumt nog med att skicka honom "ut", alltså bakåt. Det funkade i Örebro och har suttit förut men inte igår och inte idag heller. Han fattade noll så jag fick göra om alltihop.
Jag fokuserade på långa linjetag idag oxå och hade egentligen tänkt att tänja på avstånden mellan skicken men Sigge var inte alls med på noterna. Jag fick göra om flera gånger och stå på mycket närmre avstånd än vi brukar. Avlämningarna var oxå typ lika koko som igår.
Utsignalen funkade inte alls direkt från sittande, däremot om jag skickade honom på ett linjetag, blåste stopp (han sätter sig snabbt) och sen skickade honom ut så gick det bra. Vi måste alltså börja om på bebisnivå. Har ju helt låtit det vila för att inte virra till det för Sigge med linjetagen men då kan det tydligen gå så här oxå...träning är en färskvara, eller hur var det?
Vi avslutade turligt nog med två långa och fina linjetag på olika platser. I slutet var oxå avlämningarna bättre och Sigge inte lika "virrig". Sen gick vi en tur i skogen och letade efter lite svamp. Konstigt nog finns det jättemånga superstora trattisar men inte alls så många små. Det är ju ändå väldigt många som går i skogen i Värsnäs men de kanske bara gillar de småttiga...vad vet jag.
Framtiden innebär mer träning på linjetag och inte för höga krav. Det är nog nödvändigt för Sigges arbetsro. Vi ska oxå lägga in lite övningar på uttecknet och så småningom sidotecknen, men det kan vänta.
Det är inte lätt när det är svårt...
Det lilla trollet ville hellre vara i vattnet och plaska än springa på linjetag till ön på åkern så han blev mycket splittrad och visade sig från allt annat än sin bästa sida. Han fladdrar och far, börjar tveka efter en liten bit, springer snett, springer åt fel håll..ja you name it!
Efter många duster lyckades vi ändå få ut honom till ön och då kom nästa problem. Det var jättesvårt att gå raka vägen ner i vattnet, speciellt eftersom Yippie gick i lite från en annan vinkel. Hej och hå....det blev många omskick och kastade dummies och stenar innan poletten trillade ner.
Sista prövningen blev ett litet kort linjetag över ån för då var helt plötsligt åkanten livsfarlig att hoppa ifrån för hunden som i vanliga fall hoppar från bryggor som är över metern höga. Det tog en lång stund och till slut tröttnade faktiskt Sigges matte och kastade i sin hund!! Efter flera kast och mkt tjat gick han ändå med på att kasa ner till vattenkanten och därifrån hoppa. Nu blir det till att öva hopp från vattenkanter. KNASHUND!!!
Avlämningarna som oxå varit så himla fina hemma var oxå katastrof idag, han tog långa lovar runt mej och till och med trotstuggade mitt framför ögonen på mej. Det hjälpte inte ens att jag visade att jag hade en godis i handen när han var på väg in.
Fotgåendet får jag faktiskt lov att säga var bättre i början av passet än det brukar vara, fast fortfarande inte bra. Ju längre tiden gick, desto fladdrigare blev han oxå.
Slutsats: Vi måste träna, träna och åter träna tillsammans med andra hundar!!! Ensamma och på hemmaplan är övningar av samma svårighetsgrad ingen match alls, men sällskap och rolig "plats" räcker för att sätta på startknappen för stressmonstret. Dessutom ska vi öva på utsignalen, för den hade behövt sitta bättre idag. Den funkar ju på hemmaplan men måste alltså befästas mer. Det måste förresten allt göra så det sitter fastän han går upp i stress.
Lilla pippin...
När jag först tog fram den igår blev Sigge sååå intresserad och till och med "spontantog" den. Det har han inte velat förut. Idag har vi tränat på att hålla "lilla pippin" så fint så fint. Sigge får ta den först från mina händer och senare från marken på kommandot "apport". Sen sitter han framför mej och svansen viftar ivrigt. Jag smeker huvud och hals och vi pratar lugnt om att man ska vara rädd om lilla pippin, precis som vi lärde oss på helgkursen.
När jag ska få tillbaka pippin kan han ibland göra nån liiten rörelse som att han vill ha den själv men då säger jag bara "ah" lite kort och sen berömmer jag när han släpper fint.(Hela tiden luuuuugn röst).
Sigge vill gärna gå iväg en liten tur, jag tror det snarare är för att han blir lite uppvarvad än för att han vill lägga sig och tugga på fågeln, men jag kallar bara lugnt tillbaka och kommenderar sitt. Då kryper han nästan upp i knät, och det är tur man vant sig vid döda fåglar nu för det är inte jättemysigt att ha dem uppe i ansiktet!
Utvärdering så här långt är att det går bra. Jag har inte sett några omtag, rullningar eller tuggande så imorrn blir det samma visa här inne och på torsdag o fredag blir det till att hålla utomhus istället. Bromsa mej nån om jag går för snabbt fram!!
I eftermiddag ska vi ut o träna med Marina lite grann. Jag har varit väldigt nöjd med Sigge när vi tränat ensamma senaste tiden så jag hoppas det går bra idag oxå.
Både dyr och billig hund...
Dyr...ja vi åkte ut och tränade en liten stund på en äng precis innan de blev mörkt. Jag provade min nya taktik med att låta honom springa fritt en stund och ladda ur lite överskottsenergi och rent spontant kommer han in till mej oftare och oftare ju längre tiden går och varje gång får han en godis. Efter några minuter samlade vi ihop oss och gick lite fot och jobbade lite grann på positionen när vi stannade.
Jag började med att kasta några markeringar på ganska nära håll i högt gräs. Första gången sökte han mycket med ögonen men eftersom jag använde en pytteliten valpdummy och gräset var högt så var han helt enkelt tvungen att slå på näsan. Det gick jättebra men de första gångerna tuggade han lite på vägen in. De där små lockar honom att göra det tydligen. Det räckte dock med att jag korrigerade honom en gång när han precis kommit in och sen berömde lugnande när han höll still. Nästa gång höll jag upp godisen när han kom in och då var han helt still med munnen. Super.
Vi övergick till att träna markeringar med långt avstånd. Sigge fick gå fram halva vägen och sen gick jag fram till ängskanten och kastade en markering och smög ut en till som han inte såg. Vi backade sen tillbaka hela vägen och Sigge hämtade den första markeringen i ett nafs. För att se till så han använde nosen så fortsatte jag använda minidummiesarna men han markerade jättefint och när han kom fram till området vindade han in dummyn snabbt. Sedan skickade jag honom i ett linjetag på dummien som jag smög ut förut och han visste precis vad han skulle göra när jag blåste närsök. Det gick nästa för enkelt! ;)
Jag avslutade med att göra det liite svårare. Istället för att kasta markeringarna vid kanten av ängen valde jag en plats med lite högre gräs i mitt ute på fältet som lite stöd för Sigge. Även nu fick han gå med ut halva vägen medan jag kastade en och smög ut den andra. Markeringen tog han som ingenting, nosen blev bara mer och mer effektiv, men i linjetaget virrade vi till det lite. Dels tror jag det beror på att det är svårare för Sigge att markera ute på ängen och dels för att jag skickade honom lite snabbt och slarvigt. Han tog bara nåt steg framåt och sen stannade han förvirrat. Då gick vi fram några meter och när jag skickade ordentligt och själv fokuserade på området sprang han rätt ut utan att tveka. Han var till och med på väg förbi området men började söka när jag blåste närsökssignal.
Jag är supernöjd med träningen idag och känner mer och mer hopp om att vi i alla fall ska kunna starta nån gång i framtiden. Jag har bestämt mej för att börja jobba på vilthanteringen igen nästa vecka. Jag kommer ta det lúgnt och de första gångerna bara träna på att hålla fint och lugnt inomhus. Sedan blir det utomhus och så småningom upptag från marken osv...framåt i ministeg. Räknar med att lägga ungefär två veckors intensiv träning för varje viltslag.
Träning borta och hemma och stress-strategi
*Vi ska slipa hemma på avlämningar och fotgående separat (ja ett evigt projekt verkar det som).
*På träning ska vi fokusera på vad vi vill ha ut av övningen, är det markeringar som tränas så tänker jag inte bråka med Sigge för att han inte går tillräckligt bra fot eller sätter sig framför. Anledningen är att jag misstänker att en stor del av Sigges stress och "uppskruv" kommer därifrån. (En stor del av MIN stress kommer därifrån i alla fall) Dessutom är det inte så konstigt att Sigge inte fattar vad övningen går ut på om vi tjafsar om massa annat i tio minuter innan. (Är det för bedrövligt får man väl träna på uppställningen och skita i att skicka på vad det nu vi ställer upp oss för...)
*ÖVA på fotgående och uppställningar PÅ träning, men då ska vi träna det och inte annat samtidigt. Det känns mest rättvist för Sigge (och snurriga mej).
*Alltid lösa upp konflikten efter jag korrigerat, något som jag var bra på förut men tappat bort lite. Dvs, kommer Sigge inte på inkallning så säger jag till honom, sen sätter jag honom och gör om inkallningen och ger beröm. Stannar han inte på stoppsignal går jag ut och tar honom till platsen där han skulle stannat, går tillbaka, blåser stoppsignal och ger beröm.
*Hjälpa Sigge till rätt position vid inlevereringen och avlämningen genom godis på träning ett tag. (Den här punkten är jag inte helt säker på så jag ska höra mej för lite)
Idag har jag känt mej lite halvemlig och nu framåt kvällen så började jag nysa och blev supersnabbt förkyld. Känner redan hur kroppen börjat värka..uscha...vi har dock hunnit med att öva på avlämningar i tre minisessioner, en inne, en ute och sen en inne igen.
Jag platsar Sigge, lägger en dummy framför, ställer mej på andra sidan och säger apport efter att jag visat att jag har en godis. Lägger ifrån mej godisen och sträcker fram båda händerna och säger tack och Sigge sträcker fram nosen så fint så och släpper dummyn i mina händer. Superbra om vi kan få det att funka hela tiden!
Idag...
Träningshelg - söndag!
De senaste dagarna har det försiggått en hel del tankearbete i mitt huvud, även innan kursen började. Jag har försökt tänka långt bak och se vad som orsakar de beteenden hos Sigge som är oönskade, främst dvs oroligheten vid fotgående samt vilthanteringen (eller snarare misshandeln). Sigge är en HET hund, men i provsituationer blir han även väldigt stressad. Denna stress kommer säkerligen från mej så idag försökte jag verkligen att ta det lugnt och att lita på att Sigge KAN, för han gör ju det! Ju mer orolig jag är, desto stissigare blir han. Ju stissigare han är, desto större är risken att han stänger av näsan, misshandlar dummys och vilt, och inte går ordentligt.
Vi inledde med att hälsa på domaren. Jag satte Sigge ordentligt och sa åt honom att stanna och sen hälsade jag på domaren/Karin. Därefter fick vi gå bakom "skytten" fram till platsen där det var markeringar. Sigge kom lite framför men GICK i alla fall ordentligt och när vi stannade klev jag helt enkelt fram till honom (egentligen vill jag inte att han ska sätta sig framför men det här är en variant att lösa det tills vi kommer dit. Där kom det två enkelmarkeringar vilka Sigge markerade fint och hämtade in med full fart.
Därefter gick vi ner till söket där jag kom ihåg att visa Sigge med handen att han först skulle söka nära mej, vilket gör att han faktiskt sätter på näsan på en gång istället för att springa flera hundra meter först! Han lämnade in flera stycken snabbt som attan och gick ut bra på sidorna men inte riktigt tillräckligt på djupet. Dessutom sökte han ganska mycket i gamla legor vilket inte är jättebra men vad jag förstått rätt vanligt hos orutinerade hundar. Efter söket blev det vad jag i alla fall kallar riktat sök. Vi fick skicka hundarna ut till anvisat område och där fick de söka rätt på en dummy. Sigge tvekade lite och jag fick skicka honom utåt men han kom uti området och tog närsökssignalen bra. Avslutningsvis blev det en lång markering där kastaren gick undan men Sigge klarade den fint.
Sigge jobbade på med full fart hela provet och lyssnade på sin matte. Jag är nöjd, även om det finns lite smågrejer att peta i fortfarande, typ fotgåendet och att jag gör det aningens rörigt ibland vid avlämningar. Sedan behöver han jobba mer på djupet. Jag tycker generellt att hans upptag (av dummys då) har blivit bättre senaste tiden. Nu är det ingen tvekan utan han tar dem i farten när han vänder och kommer snabbt in. Avlämningarna är väl sisådär fortfarande, mest för att jag sjabblar omkring. Det är helt okej att låta dem vara som Sigge gör dem naturligt, men jag vill fortfarande att han ska komma in och stanna rakt framför mej. Det får vi träna på separat.
Jag är jättenöjd med helgen. Vissa saker har vi säkert hört förut men det är alltid bra att höra det igen, och i en annan kontext. Ibland tar det ju ett par gånger innan allt faller på plats. Men, Sigge och jag har ju varit rätt mkt osams sista tiden och nu ska jag verkligen jobba på att vi ska bli polare igen och att bådas självförtroende ska bli bättre. Bara senaste dagarnas bonding har ju gett resultat!!
Jihoo! Fick just höra att nästan hela Pauls familj kommer hit till hans 30-årsdag!!
Träningshelg - lördag!
In för teori igen och nu gick vi igenom dirigeringens principer. Därefter blev det lunchpaus och sen stack vi ut i skogen och övade på linjetag. Sigge skötte sig jättebra även där, han fick först en markering och sen ett linjetag ut till samma ställe.
Stoppsignalen fick han visa att han kunde galant även den, även när han var på väg ut mot ett linjetag. Vi fick även visa att vi bemästrade uttecken.
Vi gick därefter igenom sökets principer och innan vi skulle sätta igång med det så tog vi fram viltet. Sigge fick visa hur han beter sig med vilt. Han spontanapporterade inte med mej, men väl med Karin, men hanteringen av fågeln är INTE bra. Jag har hela tiden faktiskt trott att den hårdhänta hanteringen berodde på stress, men nu var han faktiskt inte alls uppvarvad. Antagligen grundar det sig ju i att det är lite konfliktartat mellan oss. Jag fick lite tips och strategier på hur vi ska jobba för att komma genom det här och konstaterade snabbt att det här tar längre tid än två veckor....provet blir alltså inte av för vår del. Däremot kommer jag såklart åka ut och hjälpa till! Aldrig fel att få skolka lite på sin fölsedag! :P
Sist på schemat stod alltså sök och Sigge visade även DÄR upp sin goda sida och sökte snabbt och effektivt. Däremot visade han tendenser till att fortsätta spana med dummy i mun men då stoppade vi honom snabbt och kallade in.
Vi åkte tillbaka till klubben och summerade dagen och pratade lite inför imorgon. Då ska vi göra lite som ett riktigt jaktprov med skott och så, fast det blir med dummys såklart. Vilt ska vi jobba på hemma i lugn och ro.
Det har funkat bra med de andra hundarna och så, nästan bara hanhundar och ändå lugn stämning. Jag nämnde bara på fredagen att han inte gillar andra hundar för nära och Karin sa att ingen annan har ju i hans rumpa o göra o så var det bra med det. Skönt!
Sigge har som vanligt charmat alla med sin glada uppsyn..hihi..kontakten fick vi beröm för och den har vi ju jobbat på nu senaste dagarna. Det var faktiskt lite roligt att se att han drogs mot mej när Karin skulle visa nån övning och likaså när hon visade hur man skulle träna med fåglar...då ville han visa sin matte. Verkar inte som att jag är bara chaufför längre då...=)
Vid lunchen upptäckte jag och en annan kursdeltagare att vi båda hade hund från Wintergolds. Hon var dock där med en liten flatte. Goldenhanen var hemma och var tydligen jättesjuk och haft massa krångel hela livet. Usch vad tråkigt...
Nu blir det lite slappa i soffan och sen sova för imorrn drar det igång vid nio igen!
Träningshelg - fredag!
Ikväll var det inledning av träningshelgen på bruksan! Vi är sju deltagare med hundar mellan 14 veckor och så gamla Sigge på 4,5. Minsta valpen ska inte delta utan matte är bara med för o lära sig. Verkar vara ett trevligt gäng och jag fick ett gott intryck av instruktören! Det verkar vara välplanerat och organiserat så det blir blandat teori och praktik. Vi fick inleda med att hon kastade en liten markering åt hundarna. Sigge skötte sig bra, under tiden vi väntade övade vi kontakt och så så han var med.
Sedan fick jag agera hållare av flattebebis när matte gick ifrån eftersom den inte lärt sig stanna kvar än. Sigge låg lös en bit ifrån och det gick hur bra som helst. När jag skulle gå tillbaka fick valpen ett ryck och drog en sväng och när matten ropade på valpen och jag råkade titta rakt på Sigge så började han springa mot mej. Av reflex sträckte jag upp handen och Sigge stannade tvärt. Jag tog bara tillbaka honom till hans plats och kände mej nöjd med att stoppsignalpoletten verkar trillat ner!
Vi har i alla fall tackat ja till provet så det får väl gå som det gå. Man får ju inte ha godis på prov men jag kanske kan smörja in mej med leverpastej på morgonen för att vara lite mer attraktiv för Sigge?
Nä, nu är det dax att koja för imorrn blir det tidigt upp. Klockan nio kör vi igång!!!
Fokus på kontakt!
Vägen till Lindö tränade vi på att gå fint med kontakt. Jag har hela tiden haft skitsvårt att få Sigge gå fot med ögonkontakt så jag berömde mycket när han tittade mot mej. En godis då och då räckte för beröm smäller rätt högt det med!
Väl framme kastade jag in lilla dummyn i den superrisiga och snåriga skogskanten, gick ut till en bestämd punkt och sen tränade vi på att gå fot, på kontaktkommandot titta, och på båda två i kombination såklart. Sigge var såklart först intresserad av att vända sig mot dummyhållet men relativt snabbt och med lite godis var fokusen på MATTE! Yey...gick jättebra att lugnt och fint vända upp mot dummyn och skicka ett linjetag.
Vi gjorde om samma övning flera gånger men skickade från olika positioner, både längre bak och från andra vinklar. Enda egentliga svårigheten jag stötte på var när en liten "dunge" hamnade emellan oss och dummyplatsen för då ville Sigge ta vägen runt. Jag blåste spontant stoppsignal och han stannade på en gång och tittade på mej. Då kallade jag in och sen gick jag själv raka vägen genom "dungen" mot dummyn, vände och samma väg tillbaka. Sedan gick vi lite fot och tog upp kontakten igen och sen skickade jag igen. Då sprang han rakt genom dungen!
Det kändes faktiskt riktigt bra idag. Jag VET ju att ajg ska gå fot med Sigge på "träning" till jag är nöjd och inte skicka förrän då men jag tror inte jag varit cool nog att vänta ända till han verkligen verkligen brytt sig om mej, och eftersom jag inte tidigare krävt ögonkontakt så har han ju kunnat smita igenom "halvbra". Nu var han verkligen lugn och tittade frågande på mej för att få veta vad som skulle hända härnäst. Ja, ibland tar det ett tag innan poletten trillar ner. Nu hoppas jag att det funkar lika bra och att jag har is i magen på träningshelgen som kommer så att jag kan kräva samma sak då.
Tvekar fortfarande lite över om det är "rätt" att hålla på o "muta till mej" uppmärksamheten med godis, det är ju lite emot mina principer...men det funkar ju. Bättre vetande får gärna komma med en åsikt! ;)
Som avrundning fick Sigge lov att bada lite (och ja, han frågade faktiskt om lov innan)!. Lite simträning framför bron hann vi oxå med medan vi väntade på husse. Det är så strömt där att Sigge faktiskt kan simma lite långsamt och titta på mej och vara "stillastående" i strömmen.
I helgen väntar jaktkurs för Karin från Gilliams Gold (tror jag det stavades). Det ska bli kul, hörde från en tjej på jaktprovet att hon var superbra så vi hoppas på det!!
Jaktprovsdag!
Efter provet passade vi på att träna lite. Sammanfattat kan man väl säga att Sigge återigen visade sin sämsta sida. Jag har nog inte varit så besviken och otillräcklig som förare sedan provträningen i våras när Sigge lekte pajas. Nu har vi tränat hela sommaren och legat i med vilthanteringen på slutet och allt har sett bättre ut men det blev bara blaj. Visserligen tog han fåglarna men släppte halvvägs, ja det blev inte alls bra och han är absolut inte intresserad av mej....*suck*
MEN, det är bara att ta nya tag och verkligen ta tag i det där med ledarskap och kontakt!!!
Koskit på hunden = gosig katt?
Det spöregnade verkligen idag när Sigge och jag gick 1-timmesrundan, men det gjorde inte så mycket. Sigge bryr sig inte om regn och jag hade regnkläder, stövlar och slutet på en spännande bok i mp3:n. Direkt när vi kom hem var det dax att plocka iordning grejerna och sticka ut till Trekanten. Imorgon är det prov så idag skulle det provgås och bestämmas vad som ska ske var osv. Det är verkligen nyttigt att vara med på sånt "bakomkulissernajobb", man lär sig massor om hur man ska tänka och hur hundarna funkar osv för att inte tala om hur det går till på prov. Jag är ju "ny i svängen" så jag måste ju lära mej allt från början, vilket detta är ett supertillfälle för!
Sigge fick sitta i bilen först ett tag och trodde nog alldeles säkert att det var träning på gång. Långnos på honom..han såg ganska paff ut när det INTE blev nåt jobba av. Han passade såklart på att busa lite, bada och rulla sig i koskit. Äckelhunden fick bada och hoppa från kanten flera gånger innan det värsta försvann.
Direkt när jag slog igen dörren när vi skulle åka hemifrån tidigare i eftermiddags så kom jag på att jag ju lämnat nycklarna i köket...Därför fick jag smyga ner i dojon och hämta Pauls nycklar på vägen hem. De höll på med nån jättejobbig övning, typ studsade fram på tårna och handflatorna. Uj uj...
Sickan var alldeles som tossig när vi kom hem. Sigge var såklart trött och låg i sin korg och sov när Sickan smög fram och åmade sig, rullade sig mot, och gossade med honom. Han såg ganska så paff ut men har lärt sig att man ska hålla masken och ligga still om man vill att hon ska vara kvar. Hon klev omkring runt honom en lång stund, misstänker att det var ev kvarvarande koskitsdoft som attraherade den lilla pimpinetta kattfröken. Lite konstigt, men de är ju inte riktigt som andra, våra små djur!!
Imorrn blir det en tidig morgon, halv åtta ska jag vara därute. Usch och fy, jag som är så morgontrött, men det ska bli skoj ändå!!
Men jag förstår inte...
Det blev en god persisk-kinesisk-irländsk middag på Öland. Sigge trodde nog han hamnat i paradiset. Alla som var där bara avgudade Sigge och pratade och gossade med honom mest hela tiden! Till och med Shek verkar ha smält lite...(Han är jätterädd för hundar men numera är Sigge ok). Sigge å sin sida anlade såklart sin allra sötaste och gosigaste min så att alla smälte extra mycket..Efter en stunds vila hemma efter middagen stack vi ut i skogen, Paul var oxå med, perfekt för att träna lite markeringar i svår terräng...
Vi började med att promenera respektive rusa av oss i skogen. Vissa av oss rullade sig även på pinnar medan andra plockade lite svamp..Kan meddela att Pauls lokalsinne härmed förklaras som obefintligt, inte konstigt vi gick vilse i skogen i stugan på semestern...idag var det jag som räddade oss och hela tiden visste var vägen var (Paul pekade åt motsatt håll han... :P)
Vi inledde med att kasta några markeringar i ormbunkarna i skogen. Det var lurigt, men bara lite eftersom Sigge ju springer under ormbunkarnas blad och därmed ser rätt så bra på marken ändå. Vi gick vidare och hittade ett riktigt risigt ställe och med ris och snår framför oxå så det blev extra lurigt. Sigge fixade tre markeringar jättebra och dummien som Paul kastade ut när vi tränade fotgående (hehe) fick han hämta in som ett linjetag i slutet - raka vägen ut till området och hittade den bums.
I skogen mötte vi två olika schäferekipage, en dam med en schäfer och senare en farbror med TRE och alla morrade och ville äta upp lilla sockerSigge. Han gick fint fot bredvid och jag hade godis och gullerösten i beredskap. Skönt att han inte behöver svara upp! Det händer mer och mer sällan nu, tror han är lite mer trygg i sig själv numera. Han umgås ju bara med snälla hundar så han har väl lärt sig att han inte behöver bli rädd.
Vi avslutade med att kasta några markeringar på ängen. Där var det högt tätt gräs, superlurigt. Alldeles FÖR lurigt visade sig. Sigge som ju ändå är en hyfsad markör med en ganska bra nos sprang omkring som en yr struts! Huvudet högt uppe och lixom studsade fram för att se bra. Då och då slog väl näsan på sig, men för det mesta var det ögonen som jobbade. Det var inte så lyckat i tätt högt gräs med valpdummies..det tog en GOD stund innan han hittade det han skulle och kom hem igen. En gång fick jag till och med ta in honom och Paul fick kasta en ny.
Jag förstår inte...jag har inte märkt av att han jobbar SÅ dåligt med nosen förut. Jo, vi såg det ju förra veckan, men så här dåligt har det aldrig varit. Antingen har han smittats av noskvalster eller så har vi helt enkelt aldrig kört i så svår terräng, men vi har ju tränat på ängen förut....Tja, det är väl bara att träna på luriga markeringar nu fram till provet så får vi se. Ska rådgöra med mina gurus... ;)
För övrigt så tränade vi oxå på att Sigge inte ska bestämma var vi ska stå eller att han inte får ställa sig framför mej. Det märks på en gång att någon annan är med och kastar, han blir mycket mer disträ. Det är bra att träna på med andra ord!
Linjetag eller slingertag?
Idag sken solen för en gångs skull så jag beslöt mej för att vi skulle åka till Värsnäs. Vi inledde med 20 minuters simning (ja Sigge då) och sen åkte vi till ett annat ställe än det vanliga där det finns en braig stenmur och lite stigar. Där övade vi linjetag men jag vet inte....hur jag än försöker för att få det så enkelt som möjligt så springer han inte rakt! Jag kan lägga den på en stig o ändå tycker jag han springer runt ett träd eller nåt för att komma dit. (okej, lite överdrivet kanske men åt det hållet...). Jag måste nog backa ännu ännu mer och typ lägga på raka stigar osv bara ett tag nu.
En bidragande orsak till att övningar blir kaiko kan ju vara att han blir överstimmig. Idag blev det flera time out när vi bara stod och väntade en liten stund så han skulle varva ner sig. Fotgåendet var ok idag tycker jag. Varje gång han stannade för långt fram (inte så många gånger) så gjorde vi 360 grader åt vänster och ställde sedan upp oss på nytt.
Träning i Trekanten
Idag kändes det som att jag kunde pricka av lite på listan för vår träning. Även om vilthanteringen är långt ifrån perfekt så TAR han ju ändå fåglarna och det är inget flams och trams som på "provprovet". Duvorna exempelvis vill han gärna småtugga lite på och han släpper dem ogärna ifrån sig. Ingångarna är generellt sett oxå bättre men jag ska fortsätta jobba på att få honom rakt framför. Söket måste vi nog kolla av lite mer och speciellt med nya fåglar.
Idag sköts det ett skott före en markering och då hoppade Sigge fram ett par meter!!!! Jag blev så PAFF.Så brukar han ju aldrig göra! Men men..det blev supertaggat med både fåglar och pangpang tydligen...Det måste alltså övas mer!
Vi gjorde ett vanligt linjetag oxå och vi ska nööööta nööööta nöööta på det....Sigge gillar som vanligt att umgås med flickorna men idag var han lite burdus och trampade över inte bara en hund, så hela gänget skällde ut honom...hihi...det tar han jättebra, vilket är skönt! Han kan vara lite oförsiktig ibland så han behöver bli lite fostrad!
Vem har gett min hund knark?
Linjetagen gick för övrigt bra. Jag fick vara lite omständlig och göra andra saker än vad han trodde för att han skulle tagga ner lite. Egentligen hade jag tänkt låta honom simma 20 minuter oxå men när han hysteriskt skuttade runt i bilen när vi stannade på parkeringen insåg jag att det inte var ett smart drag. Vi åkte hem igen...
Första skoldagen har genomlevts utan större trauman. Eftermiddagen var späckad av statistik, blä, men vår lärare förklarade bättre än den förra tomten vi hade i statistik. Efter skolan stack jag till gymmet men jag var klen idag, gick inte alls så bra som förra gången...