toflan

Imorse åkte Siggelur och jag ut till Trekanten för lite träning med Marina och Dot. Sigge var hyfsat lugn och vi tränade fotgående och han gick så fint så...tills Marina och Dot kom. Då steg förväntningarna något fruktansvärt och han var så upphetsad att han skakade och lät. Brr..vi fick ta det lugnt, stå och prata och gå långsamt för att han inte skulle krypa ur skinnet. Idag gjorde vi om samma övning som vi gjorde annan gång när jag misslyckades totalt, linjetag åt olika håll.

Dot hämtade först så Sigge hade stor draghjälp av henne även om han nog hade platserna i minnet. Han tvekade en gång men då gick vi riktigt nära och det funkade! Ingångarna bättrar sig och avlämningarna är både bättre och sämre. Han vickar omkring på huvudet men samtidigt bjuder han mej dummiesen på ett fint sätt när han väl lägger av. Är bara att jobba vidare på.

Vi avslutade med ett sök där Sigge fastnade lite i ett ståltrådsstängsel och sen blev han lite feg för det men det bättrade sig med lite peppning. Sökarbetet är jag rätt nöjd med, man vet ju inte riktigt vad som händer när man inte ser men han letar och använder nosen. Skitbra! Han hämtade in fem och varvade med Dot men var ändå inte trött efter söket.

Stressen och förväntningarna...ja...dom dyker ju upp i alla träningssituationer så det gäller för mej att behålla lugnet för då varvar han oxå ner efter ett tag. Fotgåendet korrigerar jag nu bara med att lyfta tillbaka honom i position och det uppskattas inte = borde ha effekt. Jag har provat allt tycker jag men det här gör honom inte mer uppvarvad iaf så vi kör det ett tag.

Stoppsignal och närsökssignal samt uttecken har suddats ut i hans lilla minne så det måste vi jobba upp igen! Jag är ändå så himla glad för nu känns det roligt att träna apportering igen och jag har fått lite tilltro till min hund. =)

Nu ska här ätas, bakas och fixas lite kort!