toflan

Idag var SSRK:s fasta prov och jag hade som jag tidigare nämnt lovat att hjälpa till. När provdeltagarna åkte ut till spåren var jag och hundarna kvar på samlingsplatsen och då passade vi på att gå en sväng samt att träna lite. Det blev lite stoppsignal med boll på snöre och sen ett par linjetag mot samma mål men först med en stunds "suddande" av minnet genom att träna bakdelskontroll och fotgående och sen även genom att skicka från en annan punkt. Jobbade även lite med uttecken där jag skickade Java bakåt mot dummyn från sittande och hon hämtade in första gången men sen började hon fåna och nosade runt men tog inte dummyn. Jag kastade då som en markering två gånger för att "peppa upp" henne lite och sen gjorde vi om. Avslutade när hon tog den som hon skulle. Senare på dagen gjorde jag om övningen på en annan plats, bara ett skick, för att se hur hon skulle bete sig och då var det okej.

När provet var över skulle Caroline som är domaraspirant gå ett spår med sin golden men eftersom hon på sista tiden märkt av att hon själv försöker styra honom lite i vinklarna så fick jag gå med Molle och hon och Lisa följde efter. Det var spännande att gå med en mer erfaren hund och det är en nyttigt att lära sig läsa hund.

På eftermiddagen kom Anna och Jocke förbi på väg hem från Hälsingland och hade med sig både Sam och Harley. Sam hade blivit en stooor kille, Java såg verkligen jättefeminin ut bredvid honom. Jag fick hjälp med att sätta upp min hylla i badrummet (tack!!) så nu har jag lite mer plats för förvaring där. Skönt!

Vi är alla tre trötta ikväll, blir tidigt i säng.

I onsdags kväll träffades vi i Segersjö för att på kringelikrokiga och dammiga vägar ta oss till Biskopsvrak. Där har Per sina jaktmarker och vi skulle lägga spår där. Ikväll utökades gruppen med ytterligare en tjej (annars har det ju varit jag och ett gäng inbitna jägare!) med en flatte. Kul!

Jag tyckte det var dax att Lisa fick se hur Sigge spårar, hittills har jag ju bara spårat med Java på kursen. Spåret blev 400-500 meter med tre eller fyra vinklar, ett uppehåll och lite klurigheter. En något taggad Sigge drog iväg i spåret med mej som stoppkloss bak i linan. Som jag trodde så missade han totalt första vinkeln, han hade alldeles för bråttom. Jag fick ta tillbaka och visa honom på spåret och efter det lugnade han ner sig betydligt. I stort så var han faktiskt lugnare än tidigare gånger jag spårat med honom. Det blev lite trickigt på ett ställe för i bloduppehållet fick han vittring på spåret bredvid som hamnat lite för nära. Man såg ju att han tyckte det var liiite skumt, något som inte stämde, så jag visade honom tillbaka och sen tuffade han på igen. I slutet var det bloduppehållet och då fick han syn på Per som stod ute på vägen vid spårslutet och Sigge blev SÅ rädd. En skummis!! Han skällde och blev lite splittrad men lyckades ändå fortsätta jobba och hittade klöven. Det var jättebra tycker jag. Han var lite rädd för Per ända till han kom alldeles nära och han verkligen såg att det var nån han kände igen och då släppte han det på en gång och rusade fram och hälsade.

Precis som jag tänkt behöver Sigge bara mer rutin, så det är bara att fortsätta lägga spår. Vi närmar oss anlagsklass och jag har tänkt att skicka in anmälan så man har det gjort iaf. =) Sen får man ju se hur det går, det kan ju alltid hända saker. Ska bli spännande att gå ett osnitslat spår nästa gång iaf.

Nästa spårliga aktivitet är på söndag då SSRK anordnar ett fast spårprov i öppenklass. Jag har lovat att hjälpa till att kolla stamtavlor osv.