Sigge i spåret
I onsdags kväll träffades vi i Segersjö för att på kringelikrokiga och dammiga vägar ta oss till Biskopsvrak. Där har Per sina jaktmarker och vi skulle lägga spår där. Ikväll utökades gruppen med ytterligare en tjej (annars har det ju varit jag och ett gäng inbitna jägare!) med en flatte. Kul!
Jag tyckte det var dax att Lisa fick se hur Sigge spårar, hittills har jag ju bara spårat med Java på kursen. Spåret blev 400-500 meter med tre eller fyra vinklar, ett uppehåll och lite klurigheter. En något taggad Sigge drog iväg i spåret med mej som stoppkloss bak i linan. Som jag trodde så missade han totalt första vinkeln, han hade alldeles för bråttom. Jag fick ta tillbaka och visa honom på spåret och efter det lugnade han ner sig betydligt. I stort så var han faktiskt lugnare än tidigare gånger jag spårat med honom. Det blev lite trickigt på ett ställe för i bloduppehållet fick han vittring på spåret bredvid som hamnat lite för nära. Man såg ju att han tyckte det var liiite skumt, något som inte stämde, så jag visade honom tillbaka och sen tuffade han på igen. I slutet var det bloduppehållet och då fick han syn på Per som stod ute på vägen vid spårslutet och Sigge blev SÅ rädd. En skummis!! Han skällde och blev lite splittrad men lyckades ändå fortsätta jobba och hittade klöven. Det var jättebra tycker jag. Han var lite rädd för Per ända till han kom alldeles nära och han verkligen såg att det var nån han kände igen och då släppte han det på en gång och rusade fram och hälsade.
Precis som jag tänkt behöver Sigge bara mer rutin, så det är bara att fortsätta lägga spår. Vi närmar oss anlagsklass och jag har tänkt att skicka in anmälan så man har det gjort iaf. =) Sen får man ju se hur det går, det kan ju alltid hända saker. Ska bli spännande att gå ett osnitslat spår nästa gång iaf.
Nästa spårliga aktivitet är på söndag då SSRK anordnar ett fast spårprov i öppenklass. Jag har lovat att hjälpa till att kolla stamtavlor osv.
Jag tyckte det var dax att Lisa fick se hur Sigge spårar, hittills har jag ju bara spårat med Java på kursen. Spåret blev 400-500 meter med tre eller fyra vinklar, ett uppehåll och lite klurigheter. En något taggad Sigge drog iväg i spåret med mej som stoppkloss bak i linan. Som jag trodde så missade han totalt första vinkeln, han hade alldeles för bråttom. Jag fick ta tillbaka och visa honom på spåret och efter det lugnade han ner sig betydligt. I stort så var han faktiskt lugnare än tidigare gånger jag spårat med honom. Det blev lite trickigt på ett ställe för i bloduppehållet fick han vittring på spåret bredvid som hamnat lite för nära. Man såg ju att han tyckte det var liiite skumt, något som inte stämde, så jag visade honom tillbaka och sen tuffade han på igen. I slutet var det bloduppehållet och då fick han syn på Per som stod ute på vägen vid spårslutet och Sigge blev SÅ rädd. En skummis!! Han skällde och blev lite splittrad men lyckades ändå fortsätta jobba och hittade klöven. Det var jättebra tycker jag. Han var lite rädd för Per ända till han kom alldeles nära och han verkligen såg att det var nån han kände igen och då släppte han det på en gång och rusade fram och hälsade.
Precis som jag tänkt behöver Sigge bara mer rutin, så det är bara att fortsätta lägga spår. Vi närmar oss anlagsklass och jag har tänkt att skicka in anmälan så man har det gjort iaf. =) Sen får man ju se hur det går, det kan ju alltid hända saker. Ska bli spännande att gå ett osnitslat spår nästa gång iaf.
Nästa spårliga aktivitet är på söndag då SSRK anordnar ett fast spårprov i öppenklass. Jag har lovat att hjälpa till att kolla stamtavlor osv.
Kommentarer
Trackback