Träning borta och hemma och stress-strategi
Igår var Siggeman och jag ute hos Marina och tränade lite med henne och Dot. Sigge var laddad som vanligt och jag lite tankspridd o det gick la sådär bra. Har iaf funderat en massa efter helgen och efter träningen igår och tänkt mej följande strategi:
*Vi ska slipa hemma på avlämningar och fotgående separat (ja ett evigt projekt verkar det som).
*På träning ska vi fokusera på vad vi vill ha ut av övningen, är det markeringar som tränas så tänker jag inte bråka med Sigge för att han inte går tillräckligt bra fot eller sätter sig framför. Anledningen är att jag misstänker att en stor del av Sigges stress och "uppskruv" kommer därifrån. (En stor del av MIN stress kommer därifrån i alla fall) Dessutom är det inte så konstigt att Sigge inte fattar vad övningen går ut på om vi tjafsar om massa annat i tio minuter innan. (Är det för bedrövligt får man väl träna på uppställningen och skita i att skicka på vad det nu vi ställer upp oss för...)
*ÖVA på fotgående och uppställningar PÅ träning, men då ska vi träna det och inte annat samtidigt. Det känns mest rättvist för Sigge (och snurriga mej).
*Alltid lösa upp konflikten efter jag korrigerat, något som jag var bra på förut men tappat bort lite. Dvs, kommer Sigge inte på inkallning så säger jag till honom, sen sätter jag honom och gör om inkallningen och ger beröm. Stannar han inte på stoppsignal går jag ut och tar honom till platsen där han skulle stannat, går tillbaka, blåser stoppsignal och ger beröm.
*Hjälpa Sigge till rätt position vid inlevereringen och avlämningen genom godis på träning ett tag. (Den här punkten är jag inte helt säker på så jag ska höra mej för lite)
Idag har jag känt mej lite halvemlig och nu framåt kvällen så började jag nysa och blev supersnabbt förkyld. Känner redan hur kroppen börjat värka..uscha...vi har dock hunnit med att öva på avlämningar i tre minisessioner, en inne, en ute och sen en inne igen.
Jag platsar Sigge, lägger en dummy framför, ställer mej på andra sidan och säger apport efter att jag visat att jag har en godis. Lägger ifrån mej godisen och sträcker fram båda händerna och säger tack och Sigge sträcker fram nosen så fint så och släpper dummyn i mina händer. Superbra om vi kan få det att funka hela tiden!
*Vi ska slipa hemma på avlämningar och fotgående separat (ja ett evigt projekt verkar det som).
*På träning ska vi fokusera på vad vi vill ha ut av övningen, är det markeringar som tränas så tänker jag inte bråka med Sigge för att han inte går tillräckligt bra fot eller sätter sig framför. Anledningen är att jag misstänker att en stor del av Sigges stress och "uppskruv" kommer därifrån. (En stor del av MIN stress kommer därifrån i alla fall) Dessutom är det inte så konstigt att Sigge inte fattar vad övningen går ut på om vi tjafsar om massa annat i tio minuter innan. (Är det för bedrövligt får man väl träna på uppställningen och skita i att skicka på vad det nu vi ställer upp oss för...)
*ÖVA på fotgående och uppställningar PÅ träning, men då ska vi träna det och inte annat samtidigt. Det känns mest rättvist för Sigge (och snurriga mej).
*Alltid lösa upp konflikten efter jag korrigerat, något som jag var bra på förut men tappat bort lite. Dvs, kommer Sigge inte på inkallning så säger jag till honom, sen sätter jag honom och gör om inkallningen och ger beröm. Stannar han inte på stoppsignal går jag ut och tar honom till platsen där han skulle stannat, går tillbaka, blåser stoppsignal och ger beröm.
*Hjälpa Sigge till rätt position vid inlevereringen och avlämningen genom godis på träning ett tag. (Den här punkten är jag inte helt säker på så jag ska höra mej för lite)
Idag har jag känt mej lite halvemlig och nu framåt kvällen så började jag nysa och blev supersnabbt förkyld. Känner redan hur kroppen börjat värka..uscha...vi har dock hunnit med att öva på avlämningar i tre minisessioner, en inne, en ute och sen en inne igen.
Jag platsar Sigge, lägger en dummy framför, ställer mej på andra sidan och säger apport efter att jag visat att jag har en godis. Lägger ifrån mej godisen och sträcker fram båda händerna och säger tack och Sigge sträcker fram nosen så fint så och släpper dummyn i mina händer. Superbra om vi kan få det att funka hela tiden!
Kommentarer
Trackback