toflan

Idag åkte jag o Marina till hundutställningen på Böda för att kolla på hundar och shoppa lite. Hundarna fick vara hemma, men vi såg flera bilar med hundar i på den soliga och varma parkeringen. Att folk aldrig lär sig!!

Själva utställningen var väl inte så kul, jag tror inte jag har samma ideal som ägare till utställningsretrievers. Hujedamej vilka otränade tjockisar! Vi såg en del andra fina hundar och hejade på Marinas kompis som ställde sin schnauzer.

Jag som inte behövde några saker åkte hem med ett nytt retrieverkoppel, en gummiborste för att ta bort hundhår på mattor o dyl, två tuggben samt en vätska för att stoppa blödande klor. Sigge fick ena benet på en gång och det andra stal han fräckt när jag var och handlade. Inte nog med det, han hade även hittat ett halvt paket halstabletter och ca ett halvt kg vindruvor. Googlade lite och hittade skräcksiffror som att tre tuggummin kunde ta kål på en 10 kg hund så jag ringde vetten. De lugnade mej, och jag tänkte att om han nu ätit xylitol så var det väl lika bra att han käkade vindruvorna för xylitol kan tydligen sänka blodsockret.

Tidigare ikväll gick vi vår timmesrunda och passade på att träna lite på vägen. Jag har kommit fram till att bästa sättet att komma tillrätta med att Sigge sätter sig framför mig och även gärna går lite framför i apporteringssituationer är att aldrig tillåta det. Alltså får han i fortsättningen snällt finna sig i att gå vid sidan JÄMT. Självklart går han ju lös och "fritt" en hel del men när han ska gå nära blir det i fortsättningen inte en millimeter framför. När jag stannar och han sätter sig framför korrigerar jag och sen svänger jag helt om mot Sigge och sen gör vi om halten. Det ger redan resultat.