Eld i brallan-hunden
Halvdag på jobbet och sen kom sotaren. Är fortfarande trött efter helgen så vi tjejer tog en tupplur på soffan medan Sigge låg i bian. Där har han legat hela dagen och sett helt förstörd ut av nån anledning, har han varit på fest i smyg måntro!??
Framåt kvällen kom träningssuget och jag drog på mig stövlarna och tog med väskan och de två gula och gick bort till Javas och mitt träningsområde. Där fick Sigge parkera på behörigt avstånd och Java hämta två linjetag vilket hon gjorde i hög fart och lite flamsigt. Försökte lugna henne lite emellan, bara vänta och coola ner.
Efter det la jag ut ett sök med 7 dummies och skickade Java. Jag som varit orolig över att hon haft så himla dålig motivation och låg fart behöver inte oroa mej..eld i brallan är bara förnamnet!!! Hon for som ett skållat skinn, först var det nog bara spring men nosen slog på och hon fick hämta in fyra. Hon jobbade faktiskt på bra utåt på djupet och på sidorna, inget tecken på osäkerhet. Tja, så är livet med tonåringar, ena dagen upp andra dagen ner! :P
Sigge och Java fick byta plats och Sigge fick hämta in de tre sista, han kan gott springa och anstränga sig lite. Han fick jobba på bra för att hitta dem, klättra i rishögar och springa långt ut och jobba ordentligt. Båda hundarna hade oväntat svårt att få vittring, sökområdet ligger som i en "grop" och det blåste rejält där idag, antar vinden har alla möjliga luriga riktningar därnere.
Jag avslutade med att låta Java hämta två dummies jag lagt ut på linjetagsstället. Trodde hon skulle ha i minnet så jag kunde lägga ut två på en gång och skicka två gånger men det blev jätteförvirrat så jag fick gå nära och då trillade nog poletten ner och hon hämtade in den andra.
Sen fick hundarna byta plats igen och Sigge visste ju preciiiis vad han skulle göra. Ut o hämta linjetaget, det fanns ju dummies kvar där....trodde han. Jag hade lämnat en dummy bara en bit från där jag skulle skicka så jag blåste stoppsignal på en gång jag skickat honom och sen närsök. Han blev väääldigt förvirrad men stannade på stoppet. Han har haft mycket svårare än Java att minnas närsökssignalen fast jag tränat massor så han kom först in mot mej. Jag fick ut och visad på området och då gick det bra.
Tänker hela tiden på att ha hundarna en bra bit ifrån varandra när jag tränar med dem ihop, och det händer faktiskt nästan aldrig att jag gör det. Bättre att Java och jag kan lägga fokus på varandra i lugn och ro. Både till och från träningen gick vi lugnt och sansat i koppel fast det är en väg där de brukar få rasa fritt. Väl hemma är lortgrisarna kommenderade till bian och där ligger de och snosar gott nu. Själv ska jag ta en bit mat och sen packa iordning spårgrejerna för imorgon blir det eventuellt ett spår för Java. Skoj!