toflan

Igår var hundarna med på jobbet och sen blev vi upphämtade direkt och rätt ut i skogen till ett färdigt spår! Java lallade iväg i snårskogen och jag hängde på. Det märktes att spåret hade lite längre liggtid, drygt 4 timmar och dessutom var det draget med grisklöv. Java orkade inte hålla fokus hela vägen och när det blev lite för svårt började hon dra i grenar och lite annat småplock. Vi tog det lugnt och hon ökade fokus igen och hittade vägen fram till klöven. Hon visade stolt upp den och det var inga konstigheter där inte.

Sen gick vi en promenad och rätt som det var brakade det till i buskarna och ett stort mörkt djur flög fram rakt i riktning mot hundarna. Innan jag hann se vad det var var min enda tanke "hjälp ett vildsvin som tänker äta upp mina hundar!" Lite korkat kanske...insåg sekunden senare att det var ett rådjur (dräktigt oxå) som antagligen blivit ännu räddare för oss än jag för det. Pinsamt nog drog Sigge efter och jag tänkte att det inte ens är nån idé o ropa för har han verkligen dragit hör han inte ändå. Han dök upp igen efter ett par sekunder (han brukar ju inte jaga vilt) som tur är. Kanske inte gjorde bästa intrycket där inte, när nån är snäll och lägger ett spår på sin jaktmark. Hoppas vi blir förlåtna! ;)

Hundarna var trötta och nöjda när vi kom hem och det blev en tidig kväll i säng för oss alla (efter tvätt av åtta smutsiga hundben, två svansar och två magar...)