toflan

...besked. Imorgon får vi i bästa fall veta vad knölen är och vad som går att göra åt den. De sista dagarna har jag ändå försökt tänka positivt och tänka på de tecken som tyder på att det INTE är en tumör. Vill inte ens tänka på hur livet skulle vara utan Sigge. Vi har gått igenom så himla mycket tillsammans. Han har lärt mej så otroligt mycket om hundar, hundspråk och träning, kanske inte med toppresultat som följd, men med otroligt mycket mer kunskaper inför nästa hund. Nä..inte va sentimental var det ju...behåll lugnet!!

Tack för allas stöd och vänliga ord. Fortsätt håll tummarna vänner, jag tror det hjälper!!

För att inte sitta hemma själv och grubbla tog jag med mej hundarna till klubben efter jobbet. Sigge fick såklart inte träna men han fick iaf komma ut och hälsa på Kerstin som var där med söta Eka. Han är verkligen sprallig och sugen på att springa av sig, blicken mot appellplan var låååååång. Kerstin fick sig till och med en puss av Sigge som normalt inte är nån pusshund.

Java fick träna lite grann på att "gå fot", både med och utan koppel. Det var sprall lite här och där men inga pinsamma incidenter. Sen tränade vi oxå lite gå med dummy i munnen. Tycker hon skötte det rätt bra. Hon orkar inte fokusera så länge så man får vara uppmärksam. Sen övade vi lite avlämningar, eller snarare "vara i närheten av matte med dummie i munnen". Det gick la oxå bra, hon vill gärna klättra upp i famnen och vara nära. Lite fladdrigt är det ju såklart, men det kommer väl med tiden. Man får öka kraven med åldern. Nu ska de bara va kul o mysigt.

Det blev oxå en hel del VÄLDIGT nyttig träning på att ta det lugnt och göra ingenting. För Javas del innebär det att ligga ner medan matte står på ett kortkort koppel och pratar med nån annan matte.

På vägen hem stannade jag till på nyöppnade Liedl för att konstatera att det inte fanns nåt av värde direkt där. Najs o komma hem sen till en sambo som står o rör i grytorna för fullt! Bara att slänga sig i soffan o vänta på att få maten serverad!