Måndagar är alltid värst...

...jag mår alltid pekko på måndagar, jag vänder på dygnet på helgen och får svårt att somna på söndagskvällen och så blir måndag morgon hemskt jobbig att vakna...

Imorse var inget undantag. Klockan ringde men jag snoozade vidare med mobilen i handen...Paul väckte mej när han skulle gå vid 7 och då var det bara att kasta sig upp för att , duscha, hinna sno ihop nåra mackor och mata och rasta hundar. Till råga på allt var jag ju tvungen att skrapa bilen och rimfrosten satt STENhårt på rutan. Vinterdäcken som vi struntade att sätta på igår saknades vill jag säga...första halkan är inte rolig...

Givetvis fortsatte dagen med att jag fick huvudvärk efter lunchen och sen var jag helt yr och konstig en lång stund. Egentligen hade jag velat gå hem men det var bara jag och en till receptarie kvar plus en vikarie så det gick bara inte. Efter nån timme och en superkur medicin blev det bättre så jag var rätt så pigg sista timmen ändå.

Det är mysigt att hämta hundarna i Trekanten men jag blir LITE sur på en viss Sigge Carlsson som tar sig mer och mer friheter. Idag hade han struntat totalt i Marinas inkallning, ehm....vad är det MED honom!??? Häromdagen mer eller mindre försvann han på egen hand i skogen och inkallningarna till vardags blir mer och mer sega. Han blir mer och mer dryg och det här känner jag inte igen. Sigges starka sida har ju alltid varit hans vardagslydighet och lyhördhet i vardagen...men nu är det som att han har både vaxproppar, skygglappar och tuggummi under fötterna. Anar något slags ledarskaps-/relationsproblem som grundar sig i flockens förändring iom Java...Träningsmässigt funkar det faktiskt riktigt bra, vilket bara ännu mer förstärker misstankarna om att konkurrensen gör sitt...

Java har haft lattjolajban som vanligt och idag hade hon tydligen hjälpt några hantverkare. Förstår att de måste vara så tacksamma... ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback