toflan

Inatt nån gång vaknade jag med en migrän skärande i huvudet. Det tog en stund innan jag fick kraft att gå upp och svälja en hel hoper tabletter och lägga en blöt, kall handduk på stackars pannan. Somnade sen om och vaknade av att Sigge hysteriskt skuttade ut ur rummet till mamma. Morgontrött är man tydligen bara i Kalmar...

På förmiddagen åkte vi in till stan för att shoppa lite. Jag hade siktat in mej på att shoppa nåt fint från Noa Noa men jag hittade inget som lockade. Däremot fastnade jag för ett par vinterskor från Merrell, och de gick vi senare tillbaka och köpte. Paul provade ett par Caterpillar som jag absolut tyckte han skulle köpa men han vägrade...Vi kollade i en annan affär och hittade ett par som passade klockrent! De var från Rockport och verkade riktigt sköna, och snygga!! Han köpte sig oxå en skjorta och en långärmad tshirt från Bondelid på MQ. Sista affären vi kollade i var Indiska och där hittade jag en suuupermysig grön parkas för höst/vinterbruk med avtagbart foder. Wiho!!!

Idag har vi "snickrat" hundbur till Corsan. Vi var på kurs för ett tag sedan med ytterligare en corsaägare och hon (eller hennes bror var det) hade minsann byggt en egen bur till skuffen så den idén plagierade vi idag! Byggmaterialet är kompostgaller så det är inte krocksäkert, men å andra sidan, det är inte Corsan heller! Vi ska bara ha den till våren, när valpen kommer och behovet av större transportutrymme uppkommer så ska vi ändå byta till kombi.

Efter lite knipsande och böjande fick vi till en bur (utan botten) som ska fästas i ryggstödet. Det blev riktigt gott om plats därbak och jag tror inte Sigge kommer behöva huka som han gör i den andra buren vi köpte. Han har följt vårt arbete med stort intresse och jag tror han kommer ge det godkänt! Vi var och köpte hakar att stänga med och lite annat småfix så imorrn ska det sista fixas ordning och sen kan Sigge oxå sitta med luckan öppen!!!

Medan Paul knepade och knåpade passade jag på att ta med Sigge ut på fälten för att träna lite. Temat för dagen var avstånd, det passar bra här där fälten är stooora och öppna. För att ge Sigge lite stöd höll vi oss längs en dikeskant. Nåra meter före dikets början la jag ut tre dummies och sen gick vi längs med diket bortåt. I andra änden av diket finns en gräsbevuxen jordhög och lite gräs o grejs runtomkring. Jag satt Sigge en bit därifrån och kastade en markering med en minidummy och smög samtidigt ut den andra.

Sigge fick först gå på markeringen och sen fick han hämta ett linjetag från andra änden. Han var med på noterna när jag ställde upp för linjetag mot jordhögen igen. Klockrent! Sen gick vi lite ut på fältet så det blev en annan vinkel mot dummiesarna i början av diket. Sigge sprang ut en bit men började tveka och vände in mot mej igen. Vi gick lite närmre och när jag skickade igen sprang han rakt mot dem, fast jag såg att han nog var liite osäkert för kursen gick lite snett och aningens tvekande. Jag såg när han kom på att dummiesarna låg där och han satte full sprutt.

Sen gick vi tillbaka till dikeskanten och så kastade jag en dubbelmarkering, en vid jordhögen och en mer åt höger. Sigge tror ju alltid han vet bäst så jag tänkte knäppa honom på näsan lite. Han ville såklart gå till den som låg åt höger men jag ville att han skulle gå på den rakt fram. Jag ställde upp honom nog och skickade rakt och ändå drog han åt höger. Han stannade ändå lydigt och kom tillbaka och efter att jag gått några meter framåt och visade att han skulle raaaaakt så sprang han rakt ut till den dummy jag ville.

Efter det ville jag att han skulle hämta den sista dummyn vid diket men då tror jag han trodde det var slut därborta och dessutom var avståndet lite längre nu eftersom vi stod närmre jordhögen. Efter kanske två tredjedelar började han tveka och vände. Då BORDE jag såklart tagit in honom, gått närmre och skickat igen, men något for i mej och jag blåste istället stoppsignal, han var ju så himla nära!! Han tog signalen bra och gick ut på mitt uttecken. Efter ytterligare en bit tvekade han igen, och samma procedur upprepades. Nu sprang han en liten bit och sen trillade poletten ner och han mindes!! Känns inte som att det blev heltokigt ändå eftersom jag ändå fick in stoppsignalen och han tog uttecknet.

Idag har jag varit noga med att pushat på med "ja!" när han varit säker och även kunnat säga när han inte har full sula utan att han vänt. Förhoppningsvis kommer han snart ta mitt "ja!" som peppande och inte fundera över det!!

Jag känner mej riktigt nöjd över dagens träning. Sigge var lugn och alert och lyhörd. Dessutom verkar det som att linjetagen börjar sitta bättre och bättre. Idag sprang han ju bitvis utan att ha "målet i sikte" för man ser ju att han rätt som det är "minns" och sätter full kareta. Långa avstånd är nog lite taktiskt bra för då kan man hoppas att man hamnar en bit ut innan han börjar tveka och i nybörjarklass är det enda som kommer i dirigeringsväg antagligen ett riktat närsök.

Sigge hälsar att livet på landet är toppen och att äpplen är bollar man kan äta (kan det bli bättre!?)