Vägen till framgång är krokig (och full av bitmärken)!

Det var en perfekt dag för träning. Fåglarna kvittrade helt frenetiskt ute i Trekanten när vi klev ur bilen. Tootsie med husse var redan där och spankulerade omkring lite i en hage. Vi gjorde dem sällskap medan vi inväntade Sven och Marina och Sigge sprätte runt lite och passade på att översvallande hälsa på Kjell. Tossiga retriever! Tootsie och Sigge nosade lite på varann men eftersom båda två går att tala med så sa vi åt dem att hålla sig på varsitt håll. Skönt när det funkar så.

Idag var det fem hundar, tre svarta och två gula, varav en av varje färg hörde till familjen Ludvigsson. Vi började med dubbelmarkeringar i vatten och de som inte gjorde övningen satt som i en liten "gryta" så hundarna såg inte vad som hände. Sven kastade en dummie så den hamnade längre bort i vattenbrynet på samma sida och en som hamnade på andra sidan ån. Jag trodde att Sigge skulle ta den på andra sidan först eftersom den kastades sist, men icke. Han plöjde genom leran i strandkanten och hämtade den andra. Lämnade av den helt okej, och sen fokuserade han på den andra. När han väl tagit den på andra sidan gick han upp ur vattnet där och jag SÅG hur han bytte grepp flera gånger på dummien men jag fick tillbax honom efter några evighetslånga sekunder. Den släppte han när han kom upp ur vattnet men tog den igen. Då upptäckte vi att det var DJUPA bitmärken i dummyn!! DUMHUND!! Ååååååh...jag blev så frustrerad och sur, varför ska han hitta på ett nytt hyss nu när avlämningarna går bra!? Han har väl aldrig bitit i dummys förut heller!? Nåja...Andra omgången var jag på honom snabbare och det gick bättre. Han var väldigt inställd på att Sven skulle kasta en till när han hämtat den första och det tog en stund innan poletten trillade ner och han kom ihåg den andra men då tog han den fint.

Efter vattenjobbet var det markeringsövningar på land, men de fick Sigge aldrig testa, matte tyckte han var alldeles för fixerad. Han fick nämligen en annan uppgift under väntetiden, nämligen att hålla en duva och gå fot med den. Fick till några riktigt perfekta avlämningar, men sen började han fixera vid vad Cedro fick göra och blev mer o mer dryg. Där skulle jag läxat upp honom rejält men istället fipplade vi vidare med duvuschlingen. Till slut bara dregglade han ut dn ur munnen och jag fick stoppa in den o dutta till honom under hakan för att få honom o hålla ordentligt. Basta!! Hålla fast kan han faktiskt!

När Sven kom tillbaka blev Sigge mycket förvånad, han hade ju inte fått...istället övade vi linjetag. Tootsie och Sigge fick hämta varsin markering och sedan göra varsitt linjetag mot samma "target". Det gick finemang. Sedan skulle vi backa och jag tror vi backade lite för mycket för båda hundarna vimsade till det lite först. Positivt är att jag kunde bryta Sigge som var i full färd att söka dummies och kalla in honom igen. Vi backade lite i svårighet igen och då gick det bättre.

Ja, tänk, aldrig ska det gå lätt! Vad gäller bitandet så har jag aldrig sett det förut, det enda är att han bytt grepp. Sven trodde det kunde bero på att det var nya grejer som var tvunget att kännas av lite. Dessutom låg Sigge mycket högre upp i varv idag, var lite småstressad, vilket oxå lätt leder till knasiga beteenden. Receptet blir att snuva honom på konfekten. Vi ska åka ut och lägga upp för värsta roliga övningen...och sen bara gå därifrån...eller åka hem..eller sätta oss och fika. Givetvis måste vi ju fortsätta öva men jag ska plocka in grejerna själv till 75%. Dessutom får jag agera apportkastare åt andra och titta på träningar och låta Sigge inse att allt skoj inte bara är för honom. Bra är att jag kan sätta honom en bit bort från mej när vi bara väntar för då dämpar han sig lite.

Hmmm..ja jag var skitförbannad på mej och på Sigge förut, men jag är toppentoppennöjd med avlämningarna idag och det kändes ju helt hopplöst förut! Jag trodde ju hela karriären var körd! ;) Dessutom släppte han bara en gång när han kom upp från vattnet vilket oxå är ett STORT framsteg. Är lätt att stirra sig blind på allt som går dåligt och glömma det som går bra. Att vi stöter på nya hinder är ju bara ett tecken på att det går framåt!

Tack för idag!!



Ja just ja, att han tuggar o biter KAN bero på att han fått leka med pipleksaker. Varje gång de biter får de ju en belöning för det...så inga pipleksaker kommer vå valpa få ha....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback