Spruckna förhoppningar...
Sånt ska jag fresta Sigge med ända tills han inte längre är så säker på vad som ska hända och stressen lagt sig lite. Max en fjärdedel av kastade dummies ska han få hämta, resten hämtar jag in själv eller bara lämna...Skam den som ger sig. Allt annat som känts som oöverstigliga hinder inför en start på jaktprov har ju gått att ta sig förbi, så varför skulle inte detta gå!?
Idag inleddes Sigges "boot camp" med en promenad till husses jobb där jag skulle hämta en sak jag behövde. Sigge började fatta vart vi var på väg rätt snabbt och när vi närmade oss huset gick han inte längre fot utan "en halvmeter framför fot" så då fick vi stanna och se till så han gick ordentligt. När husse kom ut spetsade han glatt öronen, bara för att bli platsad fem meter ifrån husse!!! Hehehe...han blev rejält snopen när vi gick därifrån utan att Sigge blivit omklappad av husse. Resten av promenaden fick han oxå gå fot (med undantag för kissepaus såklart) och vi tränade på att sätta sig i rätt position när jag stannade utan att han backar som en krabba. Dessutom tränade vi på det jobbiga att ha ögonkontakt under fot.
Tips på mer saker man kan göra emottages tacksamt!!
- Gör iordning maten till Sigge, gå ett varv med den och ställ den på diskbänken.
- Ta på skorna och jacka, ta av dom igen och gå och sätt dig i soffan.
- Ta med dig dummies på kvällspromenaden. Använd dom inte, bara bär dom.
Jag måste vara genomelak, jag kan komma på massor. ;-)
Hmm... du vet att om man gör sånt, dvs ger ständigt blandade signaler, mot barn så blir de schizofrena? Det kan ju faktiskt få hunden att må sämre. En liten tanke bara.
Anna: Tack för tipsen!
Pontus: Jo det kan jag tänka mej men nu tror jag du missuppfattat mej. Dessutom är Sigge inget barn utan en hund och de fungerar inte riktigt lika. Målet är inte att förvirra Sigge utan att sänka hans stress. Det gör jag genom att inte låta honom göra alla de där roliga sakerna han TROR han ska få göra när jag eller något annat i omgivningen ger honom vissa signaler.
Dessa signaler kan vara sånt som att jag tar fram mina träningskläder och träningsväskan, eller att vår tränare går iväg med några dummies, eller att en annan hund får göra en uppgift. Målet är att sänka Sigges förväntningar inför träning. Om Sigge hela tiden får bekräftelse för sin förväntan, dvs att han får hämta in dummies så höjer det ju bara förväntan inför nästa gång. Därför är detta en metod för att sänka hans förväntan och därmed oxå hans stress.
Stackars Sigge som inte får hälsa på husse, det måste varit en svår övning för honom. Husse och matte är ju trots allt "det bästa hunden har".
Hanna: Han satt så snällt på sin rumpa hela tiden men han blev nog lite snopen. Han får ordentligt med hussegos ikväll istället. =)