På äventyr i storskogen
När tentakrafterna började sina (inträffade rätt snabbt) bestämde vi (jag o Sanna) oss för att ta med hundarna och ge oss ut i skogen. Vi åkte runt lite och spanade först och sen fick Zombie börja med lite kontakt och inkallningsträning. Tänk att hans matte hjälper honom att hitta mjukost i skogen!!? Vilken drömtillvaro för en hund, stackars Sigge får nöja sig med kalkonpålägg om han har tur! ;Idag blev det några få torra matkulor. ;)
Vi fokuserade idag på linjetagen. Jag konstaterade (vis av misstaget) snabbt att två dummies lite på egen hand är för mycket ansvar för Sigge. Istället fick det blir en och en, vi följde träningsreceptet i onsdags, med att hunden får följa med ut och så följer man linjen tillbaka. Jag la ut en i vardera ändan på en lång linje (skickade på den jag la ut först, nemas problemas!), sen la jag ut två med 90 graders vinkel mellan och skickade först även där på den jag la ut först. Det var inga problem heller.
Jag avslutade med att lägga ut två stycken (men lite avskiljda av buskar o sånt) och skickade mot området när jag stod rätt nära. Sigge tog den första och kom sen in till mej även fast han ville ta svängen runt den andra! Superbra! Man måste ju träna på att inte låta sig frestas oxå..perfekt på nära håll. Backade lite medan han var ute så andra blev från lite längre avstånd. Det är där han brukar glömma sig och inte fatta men det tog han oxå jättebra! Han sprang förbi den så där fick jag lägga in lite närsökssignal oxå. Toppen! Glömmer gärna av att jag ska göra det annars...
Idag hade jag fokus på att han INTE skulle få springa runt mej, det blev många sidosteg men nu börjar det trilla ner. Han sätter sig helst i rät vinkel mot mej, men jag kan backa och trixa lite för att få honom mer framför. Vill inte göra momentet mer "ångestladdat" än det redan blivit så man får ta det i små steg. Själva avlämningarna går bättre oxå. Jag kan begära ögonkontakt, och om han sträcker upp tassen så rätar jag bara på mej igen. Om jag håller fram händerna och säger tack så lägger han dummien i min hand (verkligen sträcker sig fram och lämnar av) vilket är jättebra! Finns mer att slipa på men det börjar faktiskt rätta till sig. Finns nog hopp även för en liten Siggeman!
Vi tog en liten fikapaus och jag passade på att rycka bort massa död ull från hans nacke och sidorna på rumpan. Det lossar lätt nu så det är bara att passa på.
Vi fokuserade idag på linjetagen. Jag konstaterade (vis av misstaget) snabbt att två dummies lite på egen hand är för mycket ansvar för Sigge. Istället fick det blir en och en, vi följde träningsreceptet i onsdags, med att hunden får följa med ut och så följer man linjen tillbaka. Jag la ut en i vardera ändan på en lång linje (skickade på den jag la ut först, nemas problemas!), sen la jag ut två med 90 graders vinkel mellan och skickade först även där på den jag la ut först. Det var inga problem heller.
Jag avslutade med att lägga ut två stycken (men lite avskiljda av buskar o sånt) och skickade mot området när jag stod rätt nära. Sigge tog den första och kom sen in till mej även fast han ville ta svängen runt den andra! Superbra! Man måste ju träna på att inte låta sig frestas oxå..perfekt på nära håll. Backade lite medan han var ute så andra blev från lite längre avstånd. Det är där han brukar glömma sig och inte fatta men det tog han oxå jättebra! Han sprang förbi den så där fick jag lägga in lite närsökssignal oxå. Toppen! Glömmer gärna av att jag ska göra det annars...
Idag hade jag fokus på att han INTE skulle få springa runt mej, det blev många sidosteg men nu börjar det trilla ner. Han sätter sig helst i rät vinkel mot mej, men jag kan backa och trixa lite för att få honom mer framför. Vill inte göra momentet mer "ångestladdat" än det redan blivit så man får ta det i små steg. Själva avlämningarna går bättre oxå. Jag kan begära ögonkontakt, och om han sträcker upp tassen så rätar jag bara på mej igen. Om jag håller fram händerna och säger tack så lägger han dummien i min hand (verkligen sträcker sig fram och lämnar av) vilket är jättebra! Finns mer att slipa på men det börjar faktiskt rätta till sig. Finns nog hopp även för en liten Siggeman!
Vi tog en liten fikapaus och jag passade på att rycka bort massa död ull från hans nacke och sidorna på rumpan. Det lossar lätt nu så det är bara att passa på.
Kommentarer
Trackback