...och en vårkväll!
Tänk att man kan gå ut klockan nio på kvällen utan vantar! Det var visserligen beckmörkt men jag frös inte. Sigge och jag tog en runda så här på kvällningen och borta vid Oxhagen var det några som jonglerade med eld. Det såg ganska häftigt ut för de stod i totalt mörker så man såg bara elden..Sigge tyckte det var ganska fascinerande, såg ut att tänka "oo..brinnande dummies...ska man fixa DET nu oxå?". På cykelvägen mot stan från Oxhagen brukar Sigge springa fritt i gräskanten men han får givetvis alltid gå in till sidan när det kommer någon cyklist eller fotgängare. Jag hörde minsann imponerade röster som berömde "den fina lydiga hunden" som snällt kom in till min sida och gick fot medan vi mötte dem. =)
Inte nog med att han får beröm från andra, jag är oxå väldigt nöjd över honom idag. (Egentligen var det inget nytt, men jag tycker att jag bara gnäller om våra dåliga sidor hela tiden här på bloggen och att det inte framkommer vilken ljuvlig hund Sigge faktiskt är att leva med.) På vägen framför satt nämligen en kanin och gömde sig i skydd av mörkret. Den hoppade iväg när vi var bara nåra få meter ifrån den. Sigge tittade givetvis efter den men blev inte alldeles i gasen och försökte heller inte springa efter. Det tycker jag är ganska bra jobbat för en hund som innan han blev kalmarit (förra sommaren) ens sett en kanin.
Förtjust var bara förnamnet på honom när han fick syn på kaninfamiljen under Sibyllakiosken första gången. Jag trodde ögonen skulle poppa ur sina hålor och att han skulle apportera in allihop o bara lägga sig i en kram o goshög. Det hade han säkert om han inte varit kopplad första gången. Vi har såklart tränat på att INTE jaga efter eller råbliga på kaniner, och för att vara ärlig så har han ingen större jaktlust, men ändå!!
Nu väntar prisonbreak i den nydammsugna soffan. Ja just ja, NÅGON, jag säger inte vem, tjuvsov i den inatt igen och var inte så hemlig som han säkert hoppats eftersom hans tassar var helt svarta av lera. Till saken hör att vi igår på dagen satte på de VITA nytvättade överdragen på soffkuddarna....Husse gnällde över smutsiga Sigge tills jag påminde honom om att man faktiskt kan torka av tassarna..visserligen såg jag med egna ögon igårkväll att Sigge på nåt märkligt vis fått lera ända upp i pannan på fem minuters kissrunda i bostadsområdet. Hihi...
Inte nog med att han får beröm från andra, jag är oxå väldigt nöjd över honom idag. (Egentligen var det inget nytt, men jag tycker att jag bara gnäller om våra dåliga sidor hela tiden här på bloggen och att det inte framkommer vilken ljuvlig hund Sigge faktiskt är att leva med.) På vägen framför satt nämligen en kanin och gömde sig i skydd av mörkret. Den hoppade iväg när vi var bara nåra få meter ifrån den. Sigge tittade givetvis efter den men blev inte alldeles i gasen och försökte heller inte springa efter. Det tycker jag är ganska bra jobbat för en hund som innan han blev kalmarit (förra sommaren) ens sett en kanin.
Förtjust var bara förnamnet på honom när han fick syn på kaninfamiljen under Sibyllakiosken första gången. Jag trodde ögonen skulle poppa ur sina hålor och att han skulle apportera in allihop o bara lägga sig i en kram o goshög. Det hade han säkert om han inte varit kopplad första gången. Vi har såklart tränat på att INTE jaga efter eller råbliga på kaniner, och för att vara ärlig så har han ingen större jaktlust, men ändå!!
Nu väntar prisonbreak i den nydammsugna soffan. Ja just ja, NÅGON, jag säger inte vem, tjuvsov i den inatt igen och var inte så hemlig som han säkert hoppats eftersom hans tassar var helt svarta av lera. Till saken hör att vi igår på dagen satte på de VITA nytvättade överdragen på soffkuddarna....Husse gnällde över smutsiga Sigge tills jag påminde honom om att man faktiskt kan torka av tassarna..visserligen såg jag med egna ögon igårkväll att Sigge på nåt märkligt vis fått lera ända upp i pannan på fem minuters kissrunda i bostadsområdet. Hihi...
Kommentarer
Trackback