toflan

Efter lite kalkylerande av hur många nötter som egentligen försvunnit tyckte jag det kändes säkrast att ändå ringa veterinären och kolla av samt ge dem en liten hint om att det eventuellt kunde behövas lite hjälp senare om vi hade otur. Djursjukvårdaren som svarade lät väldigt uppjagad när jag berättade om vad som hänt och inte var hon lugnare efter att hon rådgjort med veterinärerna...uj uj...Avvakta fick jag inte göra (vilket jag eg ville...) så det var bara att tömma spargrisen och åka till veterinären.

Där fick Sigge bli lite klämd och klappad på och sen fick han en stor skål mat (såg ut ungefär som smetig leverpastej) och jag har aldrig sett honom äta så fort!!! (Ingen har nog någonsin sett en hund äta så fort). Djursjukvårdarna och jag bara gapade medan Sigge glufsade med hela kroppen som en svulten vildhund! Hjälp! En liten spruta i nacken med apomorfin och sen blev vi förpassade till gräsmattan bakom huset. Där kräktes Sigge två rejäla högar med hundmat, finmalda nötter och apelsinbitar....Inne i undersökningsrummet kräktes han två gånger till och så en gång i bilen PÅ mitt säte när jag kilade in och handlade och en gång när vi stannat bilen hemma...hur mkt ryms i en hundmage!??

Nu är vi hemma, tusenlappen fattigare, och jag har fortfarande inte ätit nån lunch eller ens tittat på skolböckerna. Sigge är trött och lite ynklig....