Äntligen fredag!
Äntligen fredag och så får man huvudvärk..så är det jämt! Dumma migrän, den kommer jämt när man planerat att göra massa saker. Nu får jag vila en stund och hoppas att jag blir piggare. Tänkte sticka ut och träna lite med Sigge. Är i och för sig lika bra att det inte blir nu på stört för jag har inte någon bra plan än.
Få se nu...jo, vi ska öva fotgående en stund som inledning på passet på sättet vi lärt oss av B. Det funkar ju faktiskt skitbra och Sigge som helst inte vill gå med ögonkontakt blir helt plötsligt intresserad av vad matte säger och framför allt vad hon gör!
Sedan har jag tänkt slipa lite på avlämningarna. Hade ju tänkt frångå sättet jag klickade in, men så provade jag igår när jag ställt fram matskålen och jäklar en sån fin avlämning!!! Inte en tillstymmelse till att vända bort eller tveka utan han sträckte ögonblickligen fram huvudet och lämnade av tofflan (alla dummies var ju i bilen) i min hand! Där bevisade ju Sigge att det alltså GÅR att lämna så fint och snabbt. Men, jag vill även att det ska gå att lämna av genom att jag bara tar dummien/fågeln utan att han vrider på huvudet eller visar någon som helst motvilja till att jag tar den. Detta kommer jag från och med nu vara STENHÅRD på och till nästa träningstillfälle i Trekanten ska det sitta.
Till nästa poängjakt ska vi INTE få nedslag på avlämningarna, så är det bara. Fotgåendet kommer nog inte bli bra tills dess, vi har ju slarvat i så många år, men bra mycket bättre ska det bli. Sigge lever numera ett hårt liv som hund i hushållet. Prinstiteln är brutalt fråntagen honom... ;)
Jag har ju testat och se hur Sigge reagerar när jag vaktar hans matskål men det påverkar honom inte alls, till skillnad från Annas Vilde som blir helt knäckt! Igår försökte Sigge kasta sig fram och slicka i sig ett riskorn jag tappade på golvet när jag åt, och då röt jag ifrån och kommenderade honom till korgen. Jäklarns vilken reaktion jag fick på det....han la sig i korgen och tittade in i väggen en lååång stund. Sedan somnade han med nosen nere i hörnet. Samma sak hände senare på kvällen men då gick han bara och la sig med en lite halvtjurig blick.
Och ändå.Sigge är faktiskt en "lydig" hund om jag jämför med andra hundar (ja alltså vanliga hundar med vanliga glada amatörer till matter), men när vi kommer i jaktsituationer så är det en hel massa mer tryck och vilja som vaknar och där räcker inte ledarskapet till idag, det erkänner jag villigt. Det är därför jag jobbar på att höja mitt ledarskap ännu lite till. Han har ju en hel jäkla massa tryck i sig, och dessutom har han inte världens största samarbetsvilja. Den MÅSTE bli bättre och jag tänker se till så den blir det, kosta vad det kosta vill. Vi har tid på oss att få till det. Jag tänker inte gå ut på jaktprov innan jag känner mej säker på att vi grejar en etta.
Nä nu ska vi ut till Värsnäs. Ska passa på och använda mej av vattnet som en extra störning. Hejsvejs!
Få se nu...jo, vi ska öva fotgående en stund som inledning på passet på sättet vi lärt oss av B. Det funkar ju faktiskt skitbra och Sigge som helst inte vill gå med ögonkontakt blir helt plötsligt intresserad av vad matte säger och framför allt vad hon gör!
Sedan har jag tänkt slipa lite på avlämningarna. Hade ju tänkt frångå sättet jag klickade in, men så provade jag igår när jag ställt fram matskålen och jäklar en sån fin avlämning!!! Inte en tillstymmelse till att vända bort eller tveka utan han sträckte ögonblickligen fram huvudet och lämnade av tofflan (alla dummies var ju i bilen) i min hand! Där bevisade ju Sigge att det alltså GÅR att lämna så fint och snabbt. Men, jag vill även att det ska gå att lämna av genom att jag bara tar dummien/fågeln utan att han vrider på huvudet eller visar någon som helst motvilja till att jag tar den. Detta kommer jag från och med nu vara STENHÅRD på och till nästa träningstillfälle i Trekanten ska det sitta.
Till nästa poängjakt ska vi INTE få nedslag på avlämningarna, så är det bara. Fotgåendet kommer nog inte bli bra tills dess, vi har ju slarvat i så många år, men bra mycket bättre ska det bli. Sigge lever numera ett hårt liv som hund i hushållet. Prinstiteln är brutalt fråntagen honom... ;)
Jag har ju testat och se hur Sigge reagerar när jag vaktar hans matskål men det påverkar honom inte alls, till skillnad från Annas Vilde som blir helt knäckt! Igår försökte Sigge kasta sig fram och slicka i sig ett riskorn jag tappade på golvet när jag åt, och då röt jag ifrån och kommenderade honom till korgen. Jäklarns vilken reaktion jag fick på det....han la sig i korgen och tittade in i väggen en lååång stund. Sedan somnade han med nosen nere i hörnet. Samma sak hände senare på kvällen men då gick han bara och la sig med en lite halvtjurig blick.
Och ändå.Sigge är faktiskt en "lydig" hund om jag jämför med andra hundar (ja alltså vanliga hundar med vanliga glada amatörer till matter), men när vi kommer i jaktsituationer så är det en hel massa mer tryck och vilja som vaknar och där räcker inte ledarskapet till idag, det erkänner jag villigt. Det är därför jag jobbar på att höja mitt ledarskap ännu lite till. Han har ju en hel jäkla massa tryck i sig, och dessutom har han inte världens största samarbetsvilja. Den MÅSTE bli bättre och jag tänker se till så den blir det, kosta vad det kosta vill. Vi har tid på oss att få till det. Jag tänker inte gå ut på jaktprov innan jag känner mej säker på att vi grejar en etta.
Nä nu ska vi ut till Värsnäs. Ska passa på och använda mej av vattnet som en extra störning. Hejsvejs!
Kommentarer
Trackback