toflan

När vi ändå var ute i Norrliden imorse passade jag på att gå en sväng i skogen bakom Norrlidshemmet med Sigge. Det var faktiskt jättefin skog, svamp fanns det oxå, men jag orkar faktiskt inte rensa mer nu..blää..

Sigge skuttade lyckligt omkring, och den enda hunden vi mötte var precis i början, annars var vi aaalldeles ensamma i den lite trolska skogen..mmm...ensamma....på hemvägen började jag genast beklaga mitt dåliga lokalsinne för jag hittade inte alls hem....hjäälp...alla stigar såg obekanta ut så Sigge fick leda vägen i kombination med vad jag tyckte verkade vara "rätt håll"...Som tur var hittade vi tillbax till bilen (tack och lov att Sigge uppenbarligen kan bakspåra.... ;) )

Nu kan jag med gott samvete begrava mej i böckerna resten av dagen, och Sigge ligger på golvet o filosoferar över något...

Stigen ska definitivt undersökas mer, men med sällskap, mobiltelefon och snitslar. Vet inte varför inget sagt något om den stigen förut, de som bor i Norrliden måste ju ha gått där, annars har de missat något. Kanske skulle vara något för Husses söndagspromenader, men det tänker INTE jag ta tag i...vi känner oss inte så välkomna på dem iaf. Oavsett har de förlorat sitt syfte om Sigge inte får umgås med andra hundar utan munkorg. Tänker ju knappast släppa min älskling i skogen med munkorg om han inte ens får gå lös med halsband...skitfarligt om han fastnar och om dessutom nosen sitter fast kan ju hela nacken knäckas! HUUUU.....